Båtlivet i USA

[Lars Ström]

Bosse och jag hyrde varsin bil på Linate flygplatsen för den våldsamma färden till Auronzo som låg långt och högt upp i bergen i Nordvästra Italien. Nära gräsen till Österrike och bilresan dit blev som en SE klass  tävling.

Stackars hyrbilar..som Kenny Bräck brukar säga.."en pansarvagn kom inte fram..men vår hyrbil gjorde det"

Auronzo var en vacker liten håla med en perfekt sjö för racing.

Paul Kalb såg mycket förvånad ut när stora svenkgänget kom in i depån.

Bror Lennarts bild nedan så han är bakom kameran.

 

 

Paul hade ett par OE båtar där med nya OMC OE klass racingriggar med dito växelhus. Själva powerheaden kände Vi igen. Det var dom Bosse och jag hade använt i Nora. Helt klart var dessa powerhead inte tillräkligt bra for OE klass racing.

Själv var jag mest nyfiken på Roger Jenkins nya OE Burgess med Archimedes/König motorn.

Pratade med Roger och han var mycket optimistisk om att kunna vinna racet. Han skulle ju försvara sina två VM titlar i OE klassen.

Dock var Vi i Renato Molinaris hemmatrakter och han hade en ny fin Merc 650 X med insprurning och ny båt

En bild jag lyckats leta fram på #95 Jenkins och hans Archimedes/König i Auronzo nedan.

 

 

Som alltid fyra heat och Jenkins vann utan problem första heatet..Renato var tvåa  långt efter med sin fina båt.

Tror dom varvade Paul Kalbs OMC OE båtar.

 

I nästa heat vart det strul med Archimedes/König motorn och Hasse Holmen skrattade och sa..

Fan..en vanlig Penta strular ju alltid och König är känd för samma sak..kan ju aldrig bli bra tillsammans..Låg nog något i det.

Hur som helst så vann Renato Molinari tävlingen totalt med sin Merc 650X med bränsleinsputning.  Roger Jenkins kom tvåa och hade motorn inte strulat skulle han ha vunnit. Han var klart den snabbaste OE båten.

Nu startade mina funderingar om 1977 års racing men sa aldrig något bara tänkte.

Helt plötsligt kom Paul Kalb upp med förslaget att Bosse och jag skulle köra Amsterdam tävlingen tillsammans och sen Paris 6 timmars med OMC båtar och motorer. Kändes sådär men Vi bestämde att göra så.

Paul tyckte också Vi skulle ta med Hans Holmen för han skulle hålla ordning på oss..Ja, ja tänkte Bosse och jag. Alltid kul att ha Holmen med men han var nog inte rätt man att hålla ordning på andra med viss humor.

Kan också tillägga att denna grabbresa var brutal på många sätt som jag inte går in på men det kostade att lämna igen hyrbilarna.

 

Nu fick man be Arne Frödig om lov att ge sig av till Amsterdam och Paris på några veckor men fick godkänt.

Vi skulle ta "asfaltsvälten" för den hade jag köpt av Tord på Nacka Asfalt tidigare på året.

OMC skulle ju stå för alla kostnader inklusive Holmen så nu var Vi på väg till OMC i Belgien för test inför Amsterdam först.

Kan tillägga att en Chevy Blazer K5 4 X 4 med jättebreda däck och fälgar är rätt jobbig på Tyska Autobahn..

 

Fortsättning kommer snart..

 

 

[Lars Ström]

OMC racing hade bokat in oss på ett nytt hotell i Brygge som hette Sofitel och där bodde alla amerikanska förare också som skulle delta i Amsterdam och senare Paris tävlingen.

Barry Woods var en riktig tuffing som vunnit mycket med Evinrudes alla större racing utombordare, även wankel motorn.

Vi satt i baren och pratade om racing i allmänhet då Barry säger..Lars.." i Europa kör ni F1 bilar i balettskor...i USA kör Vi Formula 5000 i Texasstövlar/boots"

(Formula 5000 på den tiden var Indycar typ av bilar med stora V8 motorer och fri trimning) Barry menade att vi var tunnbröd och han en hårding..vilket han var.

Senare på kvällen stack Vi iväg på någon nattklubb och det gick kanska vilt till.

Barry Woods körde en av hyrbilarna tillbaka men han ville inte ställa sig på parkeringen utan körde upp mot stora glasdörrarna in till hotellet som då öppnades automatiskt.

Han körde in på hotellen for runt ett varv vid incheckningen och sen ut..

Well..dan efter vart alla förare inkallade till OMC racing på fabriken och diverse varningar delades ut.

OMC hade en större antal båtar  för Amsterdam och Paris. Dom flesta var med V6 motorer för totalsegern så det fanns inte så mycket tid för Bosse och mig men Vi fick ihop ett ekipage för Amsterdam

Kommer inte ihåg så mycket från 3 timmars racet i Amsterdam men Vi fick bryta för någon anledning. Barry Woods ledde tävlingen totalt en längre tid innan han crashade i en kurva och det bara vart flisor av nya båten. Så var han känd..vinna eller crasha.

En sak till jag kommer ihåg från Amsterdam var att en då känd Svensk road racing förare med Yamaha motorcyklar var i depån och pratade med Bosse och mig. Kommer fasen inte ihåg hans namn men han var dit skickad av Yamahafabriken vilket startade en del rykten..som aldrig blev något.

Alf Bullen från England totalsegrade med sin nya OZ klass Burgess/Johnson V6 RS. (nedan)

Tillbaka till OMC i Brygge och rigga en ny båt för Bosse och mig för Paris..kommer snart.

 

 

 

 

[Lars Ström]

Kommer inte ihåg riktigt med tror Vi åkte tillbaka hem innan Paris och sen tillbaka till Belgien.

OMC's informationsmöte hösten 1976 var på Hotell Malmen i Stockholm  och där berättade ledningen från Belgien/USA om varför man gjorde den stora förändringen.

OMC hade bett något Engelskt marknadsföretag om en utredning hur dom skulle undvika att hamna i samma situation som Engelska motorcykelbranchen.

Engelska motorcykelmärken hade ju mer eller mindre blivit dödade av Japsen och det var detta marknadsföretag som hade föreslagit att OMC skulle starta egna dotterbolag i länderna istället för lokala generalagenter.

Well.. med facit i hand var nog detta Engelska marknadsföretag lika kass som Engelska motorcykeltillverkare.

OMC var ju fortfarande klart störst i utombordarbranchen men det fanns några orosmoln på himlen.

Kommer ihåg att jag sa i något mindre möte på Malmen med några OMC höjdare att det bästa sättet för Er  stoppa Japenerna är att bl.a tillverka rätt motormodeller för dom lokala marknaderna. Bra kvalitet, konkurrenskraftiga och bränslesnåla produkter är minst lika viktigt. Sist men inte minst starka exklusiva återförsäljare med bra kund service.

Redan då märkte jag att OMC inte lyssnade på deras återförsäljare som ibland begrepp bättre än höjdare.

Man bör komma ihåg att hösten 1976 fanns det i stort sett bara Evinrude - Johnson, Mercury och lite Volvo Penta/Yamaha i utbordarbranchen.

Suzuki, Mariner, Tohatsu, Honda med flera var extemt små om dom ens såldes.

Vid denna tidpunkt var OMC enormt starkt. Moderföretaget i USA gjorde stora vinster och aktieägarna var nöjda.

OMC Sverige med Bengt Nilsson som VD hade ett bra upplägg för framtiden, man lovade att ha stort lager med nya motorer för snabba leveranser.

Samma med reservdelar..Stort lager i Vällingby och dagliga leveranser med deras egen leveransbil i Storstockholmsområdet.

Det fanns ju enormt med sålda Evinrude Johnson motorer på båtar, och service var en lönsam business.

Var man aktorizerad för som i mitt fall Evinrude hade man ju också hela Johnsonsidan att serva och sälja delar till.

En Evinrude handlare kunde aldrig köpa en Johnson motor från OMC, även om en viss Evinrude motor modell var slut men Johnson fanns på lager.

På detta sätt separerade man dom två mycket populära produkterna

Reservdelar var mycket lönsamt. Man kunde tjäna mer pengar på att sälja ett växelhus som exempel istället för en ny 15 hästars utombordare.

OMC lovade också att inte kohandla..Alla deras återförsäljare skulle behandlas lika. Var man exklusive skulle man också få en större årsbonus som betaldes ut efter säsongen.

Jag gillade OMC upplägget mycket och var en av dom första att signa upp. Fick återförsäljarnumret 02806. Konstigt att man kommer ihåg såna saker.

 

Nu var det dags för Paris 6 timmars och Dufnäsvikens 2 timmarstävling som skulle gå så sent som 24 Oktober. Dom förmögna husägarna runt Dufnäs Udde hade protesterad mot tävlingen så man fick bara tillstånd så sent på året.

Kommer snart.

 

 

[Lars Ström]

Paris 6 timmars i Oktober 1976.

 

Börjar med en bild av starten för det är något väldigt speciellt där för den som är insatt.

Tänker på Molinari båten med #88 och en Johnson V6 RS körd av Amerikanen Bob Hering.

Återkommer om det, men först oss.

 

 

Paul Kalb gav oss en ny Burgess OE båt att köra i Paris racet. Tävlingsnummer 47 och en skaplig motor 

med Johnson RS kåpa.

Jag skulle starta racet och köra 1.5 timme  - stopp för tankning och Bosse ta över i  1.5 timme osv.

Här gör Vi oss reda för start, jag i båten och Bosse visar sin baksida sida..

Bild nedan.

 

 

Går riktigt bra och håller mig bland toppen av OE båtarna i runt en timme. Det gäller ju att spara grejorna till sista halvtimmen. Det är då racet börjar avgöras.

Bild ovan.

Well..börjar känna en bekant vibration i ratten och mycket riktigt, ett stund senare storskrunk i motorn och är tillbaka på trailern. Bild nedan.

 

 

 

Nu till  Molinari båten med #88, riggad med en Johnson V6 RS och körd av Amerikanen Bob Hering.

Bild nedan

 

 

Bob Hering är en av dom största i båtracing här i USA och hade under många år kört ihop med Renato Molinari för Team Mercury.

Renato Molinari själv var ju den största av alla och byggde dom bästa båtarna. Att Bob Hering nu körde en visserligen begagnad Molinari med en Johnson motor var en stor red flag för mig i alla fall. Renato körde Mercury i racet.

Well, några veckor senare var det officiellt..OMC  i USA hade köpt över Renato Molinari från Mercury racing för stora slantar.

Detta är nog en av dom största sakerna någonsin i båtracing.

Mercury spred massa rykten om att dom inte behövde Renato Molinari längre med det var ju bara massa "sura äpplen" från Mercury's racing-supporters.

Tror inte detta hade något att göra med OMC förändringarna i Europa utan mer en racing deal.

Nu kunde ju Vi Evinrude - Johnson åkare köpa Molinari båtar, men inte Merc åkare.  Jag kontaktade Renato och beställde en OE båt omgående.

 

Första racet tidigt 1977 var som alltid Parker 9 hours. Körs på Colorado floden i Arizona och Renato och Bob vinner racet stort över Mercury.

HeeHee.. så mycket för att Mercury inte behövde Molinari längre.

Bilden nedan är från Parker 1977 med Bob och Renato samt hemliga vinnarbåten med Evinrude V6 CCC.

Bob Herings USA race nummer var 457.

 

 

 

 

 

 

[Lars Ström]

AGB som låg i Täby och marinavdelningen som Per Welin ansvarade för både under Johnson tiden och Mariner tiden var ett mycket bra företag i marinbranchen.

Per Welin var en härlig  herre, mycket aktiv och återförsäljarna runt  Sverige gillade honom mycket. AGB med sina Mariner sponsade båtracing och gjorde mycket för sporten.

AGB var också importör av NGK tändstift.

Om jag kommer ihåg rätt förlorade AGB Mariner agenturen runt 1985. Tror mig veta varför.

AGB var förkortningen av Amerikanska Gummibolaget.

Se..nu fick Ni lite mer kanske värdelös info men så var det..

 

 

 

[Lars Ström]

Fanns en fin och för mig viktig tävling kvar 1976.
Sveriges Grand Prix - 2 timmars på Dufnäsviken.

24 Oktober var klart för sent på året för båt racing men enda möjligheten att få tillstånd som jag nämde tidigare.

Denna tävling på hemmaplan var mycket populär. Trots sent på året var det 14 båtar i SE klassen och många fler i andra klasser. Alla på en gång i två timmar.

Nej..jag hade inte FT-19S motorn utan bara jävlades med konkurrentera när jag fyllde i anmälan med Evinrude SS 100hk.

 

 

Kommer  ihåg tre saker från tävlingen: det var kallt, jag vann samt den fina pokalen.

Rätt kul rubrik i media efter racet..vet inte om Kim Kalda tyckte det..

 

 

 

 

Så trist att snobbarna på Dufnäs Udde som det igentligen stavas lyckades se till att detta var sista gången man kunde tävla på riktiga hemmaplan.

Hade ju vissa av dom som bodde på fina udden som kunder men det hjälpte inte. En hette Silvander om jag kommer ihåg rätt.

Finska vandringspriset hade ju mitt namn ingraverat en gång från 1974. Skulle ju igentigen vara tre gånger men eftersom det aldrig blev något mer race har jag vandringspriset kvar.

Doktor Bob tyckte jag skulle spara den som urna och ha min egen aska i..!!

 

 

 

 

Nu startade en spännande tid..Inget mer Huzells och man var i händerna på OMC racing och Paul Kalb. En av OMC Sveriges policy uppsatt av Belgien var att all ren racing skulle hanteras av  OMC i Belgien för oss i Europa.

Urkass tyckte jag..!!

 

[Lars Ström]

Att jag nu måste förhandla med OMC racing i Belgien istället för OMC i Sverige och Bengt Nilsson 

gjorde att jag skickade en kopia av mitt Paul Kalb brev till Marknadschefen Beat Jenni i Belgien också.

Bifogar svaret nedan från honom.

 

 

 

Hade en mycket bra relation med Beat och hade träffat honom många gånger på Internationella tävlingar.

Beat hade ju också gratulerat mig till vissa segrar i Sverige via Telegram så han kände till mig väl.

Tror Beat också visste att min relation med racing chefen i "båthuset" Paul Kalb inte var så bra.

Ett Telegram från Beat 1974 nedan.

 

 

Kände redan nu att att det kommer inte att bli som jag vill med min racing och Paul Kalb. Dock hade jag lärt mig att folk bytte platser rätt så ofta på OMC så jag kanske får vänta ut Mr. Kalb.

Vad jag däremot inte visste, men med facit i hand senare blev Beat Jenni VD/President för OMC i Europa något år senare vilket var kanon för mig.

På firman var allt bra och både Arne Frödig och jag var mycket positiva till OMC i Sverige. Vi hade beställt många Evinrude på försäsongsorder och verkstadsdelen hade mer jobb än Vi hann med.

 

Rutger Friberg som jag lärt känna från Heidi Blomberg  Marin tiden då han också jobbade där innan Blomberg fick ta ner skylten. Rutger var en mycket duktig-driftig man och jobbade efter Blomberg  på Båt för Alla..den då populära båttidningen. Rutger var också involverad i Svenska Racerbåtsförbundet och hade ju varit lagledare på EM tävlingen i Evian, Frankrike. Vidare var också en av dom som låg bakom Volvo Pentas köp av utbordarfabriken i Uppsala och hade flyttat till Göteborg. Numera var han låt oss kalla det "Big Wheel" på bl.a Volvo Penta delen av Volvo i Göteborg.

Vi träffades några gånger och pratade racing. Rutger tyckte jag skulle göra som Roger Jenkins. Byta till Volvo Penta/König racing i OE klassen.

Han visste att jag snart skulle hämta min nya fina dyra Molinari OE båt i Italien. 

Rutger erbjöd mig en fantastisk deal..en engångssumma för att byta till VPK  (förkortning på  Volvo Penta/König i fortsättningen) Köpa min nya Molinari plus en ny OE klass Clerici som reserv, för ett mycket högre pris än jag skulle betala.. En stor bra resebudget för hela 1977 samt inköp av en racingbuss. Vi gjorde även en deal om att skaffa ett ekipage för totalsegern i Roslagsloppet 1977. Massa annat smått och gott också. Även ett par fria 70 hästars Penta vanliga motorer som reklam. Sist men inte minst fria VPK racing motorer och bli förste förare med uppbackning av Gert Lowisin som jobbade på VPK i Uppsala. Gert var superduktig och en propeller guro.

Vi gjorde upp denna för mig fantastiska deal på ett par dagar.

Det var två personer som inte gillade detta..Arne Frödig hade noll förståelse för detta. Han var OMC i ryggmärgen. Nästa var Bengt Nilsson på OMC i Vällinby. Han vart klart besviken men förstog. Jag skulle ju fortfarande vara exklusive Evinrude återförsäljare.

Racing för mig var på den tiden ett måste och målet var att vinna VM någon gång.

Visste också att nu när Renato Molinari var Evinrude så kommer en stor det av OMC racing att flytta från Paul Kalb i Belgien till Renatos enorma racing anläggning vid Comosjön i Italien.

En bild på Rutger Friberg  (bakom motorn) och mig samt Molinari-VPK  ekipaget under något PR jippo i Göteborg nedan.

Fortsättning kommer snart..massa spännande saker händer under våren 1977..

 

 

[Lars Ström]

En riktigt jobbig sak som hände i början av 1977..gissar at det var i Februari.. Billy Huzell kom förbi firman med jag tror det var Martin Bäckström. Martin gick inte med till OMC Sverige utan stannade hos Huzells och sålde nu Suzuki istället för Evinrude om nu mitt minne är rätt. Kan ha varit någon annan Billy hade med sig.

Kändes otroligt svårt att tacka nej till Billy när han ville att Vi skulle sälja och serva Suzuki utombordare. Efter några timmars övertalande beställde jag ett större antal Suzuki utombordare trots att Arne Fröding tyckte nej.

Billy erbjöd mig riktigt låga nettopriser och behövde inte betala motorerna för en dom var sålda till kund.

Innerst inne ville jag inte detta men så blev det.

Vi fick några Suzuki levererade från Huzells och någon vecka senare skulla resten komma av denna större order.

Några dagar senare ringde Bengt Nilsson från OMC och ville veta om Suzuki rykterna var sanna..

Stor ångest och efter Bengts samtal ringde jag Huzells och sa att jag fått kalla fötter. Vill inte bli Suzuki dealer och Ni för hämta tillbaka motorerna och riva ordern.

Allt detta kändes taskigt på många sett men så blev det.

När jag sen fick höra att nästan alla utombordarfirmor i Sverige fått samma erbjudande av Billy visste jag att mitt beslut var rätt.

[Lars Ström]

"Asfaltsvälten" var ju en jäkligt ball bil men inte så praktisk som firmabil. Visserligen bra att dra båtar med och uppför Tollarebaken på vintern.

Ville ju ha en annan firma / racingbil nu när VPK skulle vara med och betala. Åkte ner till Arne Nordqvist Bil på Rutger Fuchsgatan. Arne var en skön herre ock sålde nya jänkarbilar. Det var ju där Tord på Nacka Asfalt köpte Chevy Blazern K5 Cheyenne 4X4 ett par år innan.

Han hade en sprillans ny 1977 års modell Chevy Sportvan Beauville med all tänkbar utrustning. Kanske inte den bästa färgen men Vi gjorde en deal och nu var man bland dom första som åkte Chevy Van. Dom blev ju riktigt populara flera år senare som firmabil. Dessvärre inga bilder men samma färg som på bild två.

 

Min VPK del var inte alls officiell ännu, utan Vi höll det hemligt till långt senare av flera anledningar.

Dags att dra till Molinari vid Comasjön i Italien och hämta nya OE båten. Vidare till Clerici för en till ny OE båt där också. 

Hade fars nya Opel Commodore GSE coupe. Tanken var en båt på taket och en på trailern.

Fantastiskt att se Renato Molinaris racinganläggning vid Comosjön. Fem våningar med båtbyggeri, riggning, motorverkstad och sjösätting med traverser på bottenvåningen mot sjön.

Renato var mycket vänlig och vi lastade båten. Ville ju undvika diskutioner om motorer för jag kunde ju inte säga att det skulle bli en VPK på akterspegeln och inte en Evinrude. Då hade jag inte fått köpa fina båten.

Dessvärre inga bilder därifrån. Vidare till Clerici.

Sen fullgas till Dieter König i Väst-Berlin. Där monterade Vi en VPK på Molinaribåten. Den andra tog vi omonterad. Vi hade parkerat på baksidan av Königfabriken för detta var ju superhemligt.

Denna bild fick jag drygt 30 år senare av en Amerikansk vän Wayne. Han var hos König just den dan och tog bilden.

Vi var uppenbarligen inte så bra på att vara hemliga.

Liten värld.

 

 

Nu bar det av till en speciell lokal på utombordarfabriken i Uppsala där Gert Lowisin väntade på oss någon dag senare.

Båtarna skulle riggas och förvaras där i hemlighet.

[Lars Ström]

Min Evinrude storsäljare första året på firman var 70 hästaren. Evinrude 3 cylindriga motorer i olika storlekar var ju extremt bra motorer.

Vet inte hur många Vi sålde och monterade på kundbåtar, men många var det.

Vintern 1976/77 flög Larsa Melin och några bekanta till honom över till Kalifornien och köpte 50 stycket nya 1977 års modell Evinrude 70 hästare i kartong och fraktade till Stockholm.

Såg ut som bilden nedan.

 

 

 

Nu kunde Melins Motor på Tobaksspinnargatan 4 i Stockholm  sälja nya Evinrude 70 hästare till kund för ungefär samma pris som jag som återförsäljare kunde köpa samma modell på motor från nystartade OMC Sverige.

Inte bra och föreslog till Bengt Nilsson att OMC Sverige skulle göra en speciell rabatt till oss återförsäljare så Vi kunde konkurrera med Melins Motor.

Nix..OMC Sverige ville inte göra det utan Vi fick surt ta smällen och min firma tappade säkert hälften av 70 HK försäljningen från året innan.

Detta faller väl under "värdelös information" också men så här var det ofta förr. Själv tänkte jag att någon dag  blir det säkert min tur med någon listig import-export.

[Lars Ström]

Arne Boden på Skanstull Marin hade ju också importerat massor med Mercury direkt från USA under några år.

Speciellt många 1975 års modell Merc 650. Nu visade det sig att samtliga 65hk Mercury Arne  köpt hade en fel från Mercury.

Den övre växelstången som går ner till växelhuset för fram och back var felhärdad från fabriken (vred sig) och måste bytas. N.K. Kristensson som var generalagent för Mercury i Sverige vägrade ta detta på garanti. (inte köpta där)

Arne Frödig och jag hade ju en  service deal med Skanstull Marin så Vi bytte alla dessa växelstänger och skickade faktura till Skanstull Marin.

Ganska mycket jobb då man måste lyfta av powerheadet från riggen för att byta växelstången. Har för mig att Arne Boden slutade med egen import av Mercury efter detta.

Larsa Melin var lyckligt lottad för 1977 års Evinrude 70 hästare var som dom fleste Evinrude 3 cylindriga felfria..

 

 

 

[Lars Ström]

Vet inte hur många veckor under tidiga våren 1977 jag körde fram och tillbaka till hemliga lokalen på Penta fabriken i Uppsala för att rigga nya fina Molinaribåten med VPK motorn.

Måste ju jobba på firman under dagarna så allt var kvälls-nattjobb. Mycket nytt att lära och Gert Lowisin hjälpte till.

Motorn var ju så annorluda mot vad jag var van vid. Ett litet exempel.. denna motor kördes endast på methanol och man använde inte en bränslepump. Vevhustrycket gick via en liten slang till tanken, sen skulle trycket pressa upp methanolen till "bensinkranarna" som Hasse Holmen kallade VPK förgasarna.

Nu var ju bränsletanken större än normala mindre König motorer, så jag måste via en annan slang och en kran blåsa tryck i tanken  med mun.

Nja..gillade inte detta alls och kommer till varför senare.

Rutger Friberg kom också upp ibland från Göteborg för att kolla vad Gert och jag gjorde.

Detta var ju en stor racingsattsning från Volvo Penta utombordare i Göteborg.

Rutger tog denna bild en kväll

 

 

 

[Lars Ström]

Rutger Friberg var enormt bra att ha som boss under racingåret 1977. Allt han hade lovat fixade han och lite till.

Hoppar lite till båten han ordnade från Gecea som på den tiden var en rätt stor båthandlare i södra Sverige.

En ny 24 fots Rumrunner med en Volvo Penta V8. Vi provade allt möjligt från VP för mer effekt även andra VP drev och fick bra fart på ekipaget.

Ekipaget för totalsegern i Roslagsloppet var redo.

Rutger såg till att VP tog alla kostnader.

Hade inte om funnits hade Curre och jag vunnit Rosis totalt. Dock gick en vipparm av så Vi tappade en cylider och massa fart.

Trist för det hade känns bra med en totalis i Rosis..men det fick vänta...

Bilden är från Roslagsloppet 1977 och just då gick båten "hårt"..!!

 

 

[Lars Ström]

Molinari båten var nu klar för testkörning och Vi skulle göra det utanför Södertälje där "Baron" Gert Lowisin hade sitt sommarställe. (Han var Baron men det fick man inte säga)

Fortfarande visste ingen om att det var VPK som gällde för mig i racing det året. Volvo Penta hade något stort jippo på gång någon vecka senare när deras OE klass racing sattsning skulle presenteras.

Skulle möta upp Gert någonstans en tidig morgon utanför Södertälje med båten efter nya Chevy vanen.

Märkligt..helt plötsligt stannar en bil när jag står där ute i skogen och väntar..det var Benny Lindbrandt..!! han skulle också tävla i OE klassen 1977 med en Merc 650X. Benny var också kompis med Bosse Nilsson.

Jaha..skrattade Benny..tagen på bar gärning..!! han for iväg och nu visste alla i båtracingkretsar vad som väntade från min sida.

Testerna gick bra, men mycket jobb kvar för både ekipage och förare.

Motorn var mycket snabb och stark, men superkänslig.

Slidmatad och methanol var en knepig kombination men med lite tur kunde detta bli ett Världsmästar-ämne.

Bilden är från en av dom första provkörningarna tagen av en tekniker i Göteborg

 

 

EDIT..Hittade ett par  bilder nedan på den remdrivna slidmatningen. Visserligen dåliga men man ser rätt bra

 

 

 

[Lars Ström]

Gjorde en hel del tester och justeringar ett antal gånger på Gerts ställe i Södertälje. Ekipaget var supersnabbt.

Stora Volvo Penta jippot i Lidköping gick mycket bra. Körde någon form av uppvisningtävling där med diverse andra König motorer.

Mycket VP folk var där.

Första tävlingen på året var i slutet av Maj i Bristol, England. Ett viktigt race då det var  EM i OE.  I mina ögon ingen bra tävlingsplats och konstigt att lägga ett mästerskap som första race men så var det. Deltagarlista nedan..en viktig deltagare saknas och gissar att han kom till i sista minuten av flera anledningar.

Själv står jag som Evinrude förare.

 

 

 

En slingrig bana med vänster och högersvängar, cement/stenkajer överallt och känt för riktigt kropigt vatten.

Väl där gick det skapligt bra vid provkörningarna men inget riktigt flyt i körningen på slingriga banan.

Mitt ekipage hade hög toppfart som inte kom till sin rätt på denna ovanliga bana nedan..röda strecken.

 

 

Började bli van med att blåsa i slangen före start och att komma ihåg att släppa ur trycket så fort man stängt av motorn. Om man inte gjorde det rann förgasarna över kraftigt och motorn gick inte igång alls. (Oftast måste motorn få en skvätt vanlig bensin insputat i förgasarna vid bryggan innan "hon" ville gå igång).

Hade ju blås-slangen med kranen under förarstolen.

Kommer inte ihåg racet så bra, men riktigt gropigt och kranen på slangen öppnade sig lite i ett heat och det sprutade methanol över allt. En rätt besvärlig lukt.

Powerheadet skakade också loss från riggen och Dieter König konstaterade att det var för få bultar som höll powerheadet på plats.

Han tog fram stora borrmaskin och borrade några extra hål på måfå i riggen och gängade blocket. Powerheadet satt nu kvar men svänghjulet lossnade istället

Tävlingen vart en stor besvikelse för oss alla.

Well..en viktig sak till hände före tävlingen.

Renato Molinari var tokigt arg på mig i depån och krävde tillbaka sin båt. Han fick lugna ner sig när lite folk gick imellan.  Jag hade ju aldrig på något sätt lovat eller skrivit några avtal med Renato om motorval. Bara skickat slantar för en båt och hämtat.

OE racet vanns av Renato som hade en helt ny OE motor från Evinrude i USA. Dom andra Evinrude-Johnson åkarna fick använda den tidigare modellen. Dessutom vann Renato tävlingen totalt med sin fina Saffa sponsade #2 OZ klass Molinari-Evinrude V6 CCC.

Första bild är min OE båt i Bristol, andra bilden Renato och vinnare av OE klassen i Bristol. Sista bilden är Renatos båt han totalsegrade med i Bristol. Han hade en bra start på året med Evinrude..kan man lätt säga utan att överdriva.

 

 

 

 

 

[Lars Ström]

 

Känns som det är dags för ett kort break igen av mina berättelser för eventuella frågor eller funderingar..men snälla citera inte. Har järnkoll på allt jag skrivit så jag fattar utan långa citeringar..

[Torch Red]

USA är ett fantastiskt land

Ja så skrev jag på din sida den 28 september Lasse. Av någon anledning triggade det dig att underhålla oss som läser här med ditt livs racing och båthistoria. Så otroligt intressant. Du är ju jämngammal med Ingemar Stenmark och Björn Borg och i min värld är du minst lika stor. Jag har ju läst vad du skriver i över 10 år först på Boatlife och sen här. Du skriver nästan varje dag. Imponerande. Dessutom, ingen politik i din tråd. Det är så kul att du inte bara skriver om framgångar utan du tar med både tråkigheter och sånt som man helst vill glömma. En liten utvikning. Jag gillar Italien och jag och hustrun är där några gånger per år. När du skrev om tävlingen i Sabaudia hade vi just varit där. Vi hade åkt längs med havet och sett lagunerna. Tänk att du vann så överlägset där. Jag är så nyfiken varje dag att kolla in på din tråd. Nu har det ju inte handlat om livet i USA på ett tag. Men det kommer. Är jag övertygad om.

[Lars Ström]

 

@Torch Red

 

Först TACK..Kul att Du varit i Sabaudia..goa minnen därifrån och många andra ställen i Italien.

 

Helt klart var det Ditt inlägg "USA är ett fantastiskt land" som fick igång mig, då jag absolut tycker så.

Har alltid  haft drömmar och mål inom mig som varit min drivkraft framåt.

Typ..egen Evinrude firma som liten, tävla med båt och vinna..(vinna är den viktiga delen).

Nu hade jag ju med mycket tur kommit en bra bit på väg med firman och båtracingen. Vad som drev mig vidare nu var utan tvekan USA på något sätt i framtiden.

Hade ju läst och hört uttrycket "Life, Liberty and the pursuit of Happiness" som finns i USA's grundlag. Den texten passade mig utsökt.

Dessa berättelser har jag velat göra en längre tid innan man blir för gammal och glömmer bort allt.

Kan ju bara göra dessa berättelser på Svenska då det blir för svårt att få till på en Engelska som blir intressant att läsa.

Tror mig ha ett bra underlag för en bok, nu när jag har mycket mer material i form av tidningsurklipp och bilder från aktuella tidpunkter. Dessvärre är nog intressent för en bok på Svenska inte tillräckligt stort.

Övertygad om att en bok på Engelska vore klokare men då måste jag ju blanda in andra mer kunniga människor och där är jag inte...ännu..!!

Fortsätter med mina berättelser så länge det känns roligt och att man ser att några klickar in här och läser.

 

Vi får se, men allt i mitt liv är märkligt..och kan med viss humor säga att när jag träffade Carina i mitten på 80 talet och bjöd med henne på en båttur en fredag med ett stort gäng ombord sa hon efter ett par timmar ..Lasse..Du har fan inte en enda vettig vän..Du och alla runt Dig är ju alldeles stolliga.

Sen klev hon av min båt i Vaxholm och tog bussen hem.

 

Mer kommer snart...

(Vill tillägga att dessa berättesler kommer rakt ur minnet och skriver dom mer eller mindre utan kladdlapp.

Kanske finns ett och annat kom ihåg fel men allt är 100% riktigt. Utelämnar dock en hel del som inte är rumsrent eller rätt av andra orsaker)

[Torch Red]

Helt klart kan du skriva Lasse. En bok är ju kul att tota ihop men som du skriver, på svenska blir den nog ingen storsäljare. Men för mig som är lite nördig så skulle den ju platsa i bokhyllan. Efter att ha blivit läst några gånger förstås. Just detta att du hade en dröm som du förverkligat är något jag gillar. Jag hade bara en dröm om att ha justa båtar och bilar. Som kostar pengar så man måste ha ett juste kneg. Nu har jag haft det, Corvetten är ju det jag har kvar nu som pensionär men minnena efter dubbla V8-or på 5 200 varv ringer ibland i öronen. Så jag hade enklare drömmar. Du satsade betydligt högre och klarade av det. Som jag skrev, imponerande.

[Lars Ström]

Efter fiaskot på EM tävlingen i Bristol måste Vi alla bli bättre, då endast seger räknas i min värld. Tvåa är första förlorare.

Själv hade jag felat lite och inte lyssnat på dom som varnat mig hur knepig Bristoltävlingen var körmässigt.

Hittade en till bild från Bristol nedan.

 

 

Min Molinari med VPK motorn var det absolut snabbaste ekipaget i OE klassen men superkänsligt på många sätt.

Gert Lowisin bearbetade ett nytt motorblock i Uppsala  som hade ännu mer hästar en motorblocket Dieter König hade gjort.

Vid tester varvade vi flera tusen varv mer än motorn var tänkt för. "Andra övervarvet" som Curre kallade det.

Körde närmare 100 knop på Tollare på långa raksträckor.

Svänghjulet lossnade dock ofta vid dessa höga varvtal så Gert gjorde något speciellt verktyg för att dra åt svänghjulsmuttern hårdare.

Well..nu satt hjulet fast med den byggda vevaxeln ville dela sig istället. Nya vevaxlar med mindre toleranser gjordes.

Tjatade på Gert om en elektrisk bränslepump istället för slangblåsargrunkan. Blev ju alltid lite methanol spill i sittbrunn som störde denna känsliga förare.

Nej..Gert ville inte ha någon bränslepump då methanol är knepigt. Motorn måste köras på bensin när det är färdigskört den dan. Annars rostar lagerytor och annat i motorn. Bränslet har massa racing fördelar men också många nackdelar.

Ibland fick jag blåsa så hårt i slangen att man blev fan snurrig i huvudet..Inte så bra i starten på ett race.

Efter Dieter Königs borrning på måfå av riggen för mer bultar för powerheadet gjorde att ett powerhead bara passade på en rigg osv.. Nu fick vi ha en annan rigg för Gerts egna powerhead som var klart snabbare.

Allt detta var gjort för den största och viktigaste tävlingen..VM i Brodenbach i Tyskland på floden Mosel i Moseldalen. Midsommarhelgen var datumet. Hade ju kört OE EM där med Evinrude och Paul Kalb 1975, när racet regnade och blåste bort.

En två punktsbana som jag gillar, dock i en bananform men min tanke var att ta starten i dom fyra heaten och sen leda racet. Fritt spår och då funkar bananbana bra och man kan hålla fältet efter sig. 

Banan i gult nedan.

 

 

 

 

[Lars Ström]

En sak till innan Vi  gav oss av till VM i Brodenbach..Dieter König hade en helt egen designad OE motor som var ännu starkare en den VPK jag använde.

Hade ett antal samtal med Rutger Friberg och Gert Lowisin om Königs boxersexa då jag tyckte att Vi skulle använda den på VM i Brodenbach.

Volvo Penta ville inte det av flera anledningar, en var att då skulle andra VPK förare bli sura (Roger Jenkins) som inte hade en sån. Största orsaken till nej var att motorn jag använde liknade mer Volvo Pentas  standard 70 hästare (Samma typ av motorkåpa)  Ett bättre reklam värde.

Boxersexan hade ingen motorkåpa.

Vi hade fått en VP 70 hk utombordare av Rutger som användes på en Ockelbo T16 som servicebåt. Hade också lånat ut VP 70 HK  till Rune Månzon som skrev båtracing på DN..Tror man kan tala om det nu men det var hemligt förr..

Här finns lite info om Königs boxersexa för OE klassen. Königs systerson Joakim Mareth använde redan en sån i OE klassen.

Helt klart hade den puffat på min fina Molinari ännu bättre..!!

 

 

 

[Speedy]

Underbar läsning och wow!

[Lars Ström]

Väl i Brodenbach var det full cirkus i depån. OMC och Paul Kalb visste att deras motorer inte riktigt hängde med på denna typ av bana där hög toppfart gällde.

Ett par av deras OE fabriksbåtar använde nitrous oxide. Man hade en stor metallflaska monterad i båten.

Bild nedan.

 

 

 

Föraren sprutade sen in nitrous oxide i förgasarna under körningen genom att trycka på en knapp i ratten.

Man fick på så sätt en klart högre toppfart och bättre knuff efter kurvan.

Läste man regelboken var detta nog inte tillåtet och ADAC tävlingsledningen sa åt Paul Kalb att plocka ur dessa grejor om dom ville deltaga i VM tävlingen. Det vägrade Paul Kalb att göra och dom båtarna blev kvar på trailern.

Det var ingen brist på deltagare i racet. Ett mycket stort startfält och vid testkörningarna på morgonen visade det sig rätt fort att det var jag och hemmaföraren -Tysken Michael Werner som var snabbast. Werner hade en specialgjord Mercury med fuel injection från USA fabriken. Även han använde methanol som bränsle.

Ingen blåst denna gång i Brodenbach men en klart regnig midsommarhelg.

Går ju att läsa reportaget i Powerboat & Waterskiing som bekräftar mitt minne.

Vi vann två heat var och i det heat vi inte vann var vi båda två. Man räknar bort ett heat och då hamnade Vi på samma poäng. Står lite fel i artikeln..det är inte snabbaste varvet som avgör då utan snabbaste heat tiden.

Kommer väl ihåg att jag vann sista heatet rätt överlägset. På den tiden var det stoppur man tog tiden med. Efter min målgång som vinnare i sista heatet  tog det cirka en halvtimma för tävlingsledningen att komma fram till vem som var vinnare totalt i tävlingen. Efter massa fram och tillbaka beslutade tävlingsledningen  att mitt heat  jag just vunnit var två tiondels sekunder långsammare än Michael Werners snabbaste heat tidigare...!!

Man kan ha massa  åsikter om det men Michael fick sin seger på hemmaplan.

Dieter König som också var Tysk blev otroligt upprörd för enligt hans tidstagning  var mitt sista heat flera sekunder snabbare än Werners.

Well..nära skjuter ingen hare.

Nu hade jag dessbättre fått Dieter Königs förtroende.

Han ville att Vi skulle komma till hans fabrik i West-Berlin och prova nya grejor vilket Vi gjorde.

Lite bilder nedan. Michael Werner i båt #7 och min Molinari använde fortfarande #40..Skulle nog haft mitt eget #1..Klart mer tur med det numret..

PS... Joakim Mareth kom trea med Königs boxersexa.

 

 

Här blir den gode Michael Werner omkörd på innern i en sväng..!!

 

 

 

 

Det är Bertil Wik som står på bryggan längst till höger sista bilden.

Han bor ju i Uppsala och ville nog vara med i racet..

 

 

[Micke80]

Tycker König-motorerna var grymt häftiga! Där fanns lite nytänkande, ungefär som det gjorde i F1 en gång i tiden (bilar med 6 hjul o.s.v).

Synd att att Volvo Pentas utombordartillverkning gick i graven. När man växte upp fick man alltid höra en massa skit om Pentas utombordare, men den 3-cylindriga 40-hästaren jag skaffade efter det tyckte jag var allt annat än dålig. Gott om kraft, hyfsat bränslesnål och hade dessutom innbyggt länspumpsuttag. 

Tyvärr var den lite för liten för min 15-fots Fletcher, så den ersattes av en 70-hk Yamaha.

[Speedy]

70 låter oxå lite lite på en 15 ft fletcher. Kusinerna hade 120 V4 Johnson på sin... i din hemstad @Micke80

[salming]

Blir inte skoj för er när Ström vaknar o ser att ni kladdat i racetråden med citeringar o dylikt 😉

[Lars Ström]

HeeHee @salming..

 

Hemma på firman var det riktigt körigt. Arne Fröding hade fullt upp att sälja och leverera nya Evinrude. Servicejobben låg efter men Curre, Arne och jag jobbade i kapp.

Vill igen säga att utan Arne Frödig hade det blivit klart knepigt. Han var en klippa. Dock hade han noll förståelse för mitt Penta tävlande..

Han vägrade dessutom att mecka med "VPK grunkan" som han kallade den.

Skulle nu till Dieter König i Väst-Berlin som man sa på den tiden. Han hade stora planer för mig. Tester och tävlingar i Holland och Österrike.

Kommer till det i nästa inlägg men nu var Vi på hotellet i Väst-Berlin. Curre och jag skulle gå ut och äta på kvällen och gick förbi en nattklubb där det stog två snygga lättklädda damer utanför för att locka in folk. Curre började prata med en av dom och Vi stog där en liten stund. Den andra pinuppan försökte locka in mig på klubben men Vi gick vidare.

Nu satt Vi på restaurangen och åt middag när Curre säger..Fan..pinuppan snodde min plånbok ur bakfickan utan att jag märkte det.

Jag började skratta och gjorde narr av honom..Fan..märkte Du inte det..Sen upptäckte jag att min plånbok var borta också..

Fick springa till hotellet medan Curre satt kvar och hämta mer pengar. Betala på krogen sen skulle en riktigt arg Curre tillbaka till strippklubben. Han fick tag på tjejen och efter massa bråk fick Vi tillbaka våra då tomma på pengar plånböcker..

Nu hade man lärt sig något nytt i racingvärlden.

Tidigt på morgonen dan efter var Vi hos Dieter König. Vi berättade vad som hänt och han skrattade. Nu hade jag hittat en ny vän i racing världen..Dieter var fantastisk och skrev detta för länge sedan jag la in på Dieter Königs FB sida. See nedan.

Dieter omkom långt senare (1991) i ett litet flygplan han monterat en Königmotor i..https://en.wikipedia.org/wiki/Dieter_König

 

Fortsättningen kommer snart så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.

 

 

En del av Königsfabriken som jag också minns den ovan.

Nedan är Dieters racing historia..

 

 

 

[Lars Ström]

När man lärde känna Dieter König var han en helt underbar människa. Efter lite tester på smala kanalen utanför König fabriken ville Dieter att Vi skulle delta i en tävling i Hollänska Groningen. En då populär täving och Paul Kalbs fabriks OMC OE förare skulle också delta där med sina tveksamma nitrous oxide flaskor ombord. Hollänska tävlingsledningen hade gått ut och sagt att dom ansåg dom regelrätta.

Dieter var övertygad att jag skulle vinna ändå.

Massor av båtar och klasser körde på en gång och kommer inte ihåg mycket mer än att jag vann samt att Paul Kalb inte ens sa hej till mig.

Fick ett reportage i en Hollänsk tidning av en vän. Dålig på det språket men resultatet i OE klassen är ju lätt att fatta..

 

Uppdaterad med två bilder på vinnarbåten i Groningen.

 

 

 

 

 

[Lars Ström]

Nästa race var mycket viktigt för Dieter..VM i OB hydroklassen skulle köras i den lilla vacka staden

Aschach a. D. i Österike.

https://www.booking.com/hotel/at/gastehaus-schloss-aschach.sv.html

 

 

 

Denna i antalet deltaga stora klassen använde  95% König motorer.

Även den kända Österikiska föraren Erwin Zimmerman körde König.

Dock hade Japanska racing utombordartillverkaren Yamato anmält två båtar i VM racet.

Har nog aldrig sett en vackrare plats än Aschach a. D och man bjöd också in till OE klassen.

Det vimlade av Japaner i depån. Alla runt dom två fabriks Yamato båtarna hade vita overaller med vita handskar och vid provkörningar var dom lite snabbare än hemmaföraren Erwin Zimmerman.

Dieter var inte glad och dom jobbade satan för att få mer fart till racet.

Sugihara från Japan vann före Erwin och detta var första gången Japsen hade spöat Dieters motorer i hydroklasserna. 

Hem till ritbordet igen var Dieters kommentar..!!

 

På den goda sidan vann den svarta Molinaribåten OE klassen, före både Joakim Mareth med sin 6 cylindriga König och Micheal Werner kom inte ens på pallen nu när han inte hade Mercury motorn från Brodenbach.

Dock vann Joakim Mareth priset för snyggaste flickvän. Kommer inte ihåg hennes namn men så snygg mulatt.

Vi lärde känna båda bättre senare då Joakim Mareth och jag skulle körde Paris 6 timmars tillsammans i min Molinari med en VPK motor som Dieter byggde åt oss. Den skulle hålla i 6 timmar och köras på en 50-50 blandning av bensin-methanol för annars fick Vi ha för mycket bränsle ombord. (När man kör fullgas på ren Methanol går det åt enormt mycket mer bränsle)

Kommer senare

Hittade detta med resultat i en Svensk tidning om racet i Österike.

Svensken Ynve Dickfors kom 12a i OB klassen också med en Yamato men dom hade inte vita handskar..

 

 

 

[Lars Ström]

Nu är det bara två stora race kvar med VPK grunkan 1977.  Den första var i Berlin 2 veckor innan Paris 6 timmars.

Tror tävlingsplatsen hette Tegel och stort öppet vatten. Hade vunnit 2 heat och i heat 3 flippade jag voltsamt i slutet på långa raken. En lång dyning jag upptäckte för sent.

Slog mig satan och tappade luften. ADAC säkerhetsbåten fick mig ombord men fortfarande svårt att andas. Riktigt otäckt men hämtade mig till slut.

Båten hade klarat sig skapligt bra. Dieter sa att han kunde laga allt. Dock hade fina bakkåpan på Molinari båten gått till botten och dykteamet kunde inte hitta den.

Ringde Renato i Italien och frågade om jag fick köpa en båtkåpa till Paris 6 timmars.

Endast om jag körde Evinrude där var svaret.

F*ck Renato skrek Dieter..jag bygger en egen..

 

En lite oskarp högfartsbild på Molinari båten. (Inte från Tegel, Berlin) samt resultatet. Kom två trots krashen.