http://www.batliv.com/wip4/detail.epl?id=2163071&cat=5867

Jag har tänkt att installera ett ankarspel i min Uttern S64 och undrar om någon har tips och råd för installationen?

Ankarspelet som jag har tänkt att installera är Balder 600 med 12 mm blyad lina.

Det finns säkert många andra med liknande drömmar så jag tänkte att även om det antagligen inte blir av av olika anledningar så kanske det ändå vore kul att starta en tråd och diskutera vad som skulle krävas om man verkligen skulle ta steget att sälja allt och lämna Svenssonlivet några år för att åka ett varv runt jorden med familjen.

Grundkrav båt:
* Category A Ocean rating. Självupprätande?
* Ska enkelt kunna hanteras av 1-2 personer.
* Minst 4-5 kojplatser. Familj plus extra besättning på vissa sträckor.
* Minst 1800nm utan tankning + 10% reserv. Behövs för några av de längsta sträckorna som Azorerna -> Bermuda.
* Två lågvarviga lättmekade dieslar. En huvudmaskin och en "wing engine".
* Det ska gå att bo på båten långa perioder så den kan inte vara för trångbodd och det måste finnas ordentligt med stuvutrymmen.
* Säker plats för tender (jolle).
* Pris? Ska vi säga 3-5 miljoner SEK för att sortera bort de största modellerna och helt fabriksnya båtar.

Vilka båtmodeller är rimliga alternativ?
Nordhavn känns ju som en självklar kandidat men smakar det så kostar det (http://www.nordhavn.com).

Finns det några andra alternativ? Elling (http://www.elling-yachting.com) från Holland kanske men verkar inte vara i riktigt samma klass och har inte så stora bränsletankar även om dom har korsat Atlanten med extratankar.
Finns det några budgetalternativ? Motorseglare utrustad med extra maskin och utökade dieseltankar?

Oavsett hur man bra båt man har och hur mycket man än förbereder sig så är ju ett sånt här projekt förknippat med en hel del risk.
Är det ens försvarbart att ta med sin familj på nåt sånt här?
Vad kan man göra för att sänka risken? Förberedelser? Utrustning? Ta med erfaret folk på de långa sträckorna? Etc.

Om detta par kan klara det i en Nordhavn 43 efter att bara ha kajkat runt lite längs kusten i en Bayliner innan så borde det inte vara otänkbart i alla fall?

Men ibland går det ju åt skogen hur bra båt man än har:
http://mv-ghostrider.blogspot.se/2016/09/08-aug-ghost-rider-down.html

Vilken budget skulle man behöva utöver båten? Uppgraderingar, säkerhetsutrustning, satellit-internet, reservdelar, diesel, mat, hamnavgifter, försäkring etc.

Sen går det ju alltid att banta ned ambitionerna till kortare resor som exempelvis ett halvår via kanaler eller kust till Medelhavet och sen tillbaka men jag tycker vi börjar med att diskutera "The real deal" som Mr Ström säkert hade sagt

Nån som redan gjort denna resa? Här är några svenskar på väg i en Nordhavn 78: http://www.ammonite78.com/

Tankar? Idéer? Erfarenheter? Andra intressanta bloggar och forum?

När åker vi?

- Baretta

Nordhavn 43

Nordhavn 46

Elling E4

Behöver ett viktintyg

Jag tänker mig i första hand en mittkabinsbåt runt 7m lång med utombordare. Båten kittar jag med solceller så den är oberoende av landström, fastsatta paddlar på sidorna med båtshakar, om möjligt lite klotfendrar etc. montera dieselvärmare. Invändigt fixar jag mörkläggningsgardiner och ser till att det får plats  kyl, vatten, spiskök, proviant, extra propeller med mera. Båten ska gå att bädda ner så flera personer kan sova i den, lite trångt gör inget. Jag har tidigare haft en Ryds 510MC, den är bra men för liten. Tänker mig typ TG7000, har någon tips på andra lämpliga båtar i samma prisspann, eller om någon sett nån sida med någon som gjort samma udda idé.

Några tips på firmor som kan lösa sånt till ett vettigt pris?

AMK kanske har nån körning framöver? 

Är inte jättebråttom som jag förstod det, den kan stå i några veckor till

25 fot

280cm bred, 260cm hög, vikt ca 1800kg.

Står dock på vagn, så lär bli aningens längre, högre & tygre. 30-vagn, så att traila hem den är nog inte ett alternativ.

Det billigaste pris han fått hittills var 30kkr + moms vilket kändes lite saftigt...

Jag kan se att magnetkopplingen slår till mellan 1400-1500 rpm.

Kontrollerat spelet i kopplingen, som ligger mellan 0,5-0,6 mm.

Kan det vara så att kopplingen slirar trots att måttet är inom tolerans?

Går det att byta shims för att få ett mindre spel eller måste kopplingen bytas?

Om det är kompressorn, kan den renoveras eller byter man den?

Om det nu inte är kompressorrelaterat, vad kan det då vara?

Håkan

Våra börjar bli lite tråkiga och jag tycker TF Design gjort flera riktigt snygga klädslar. Har sett exempel på Blocket på dåliga arbeten från okända firmor också.

Det är dock snuskigt dyrt att klä om (för min plånbok). Förstår att det tar mycket tid och att materialet kostar, men ca 100 papp för sittbrunn och soldynor på fördäck gör att jag skruvar lite på mig och vill se över om det finns alternativ, men det är kanske där det bör landa?

Bifogar bild.

Hej hopp alla glada "båtdårar"    

Här samlar vi info och bilder runt olika saker som händer och sker så som båträffar / proppelträffar / festligheter / riggningar / båtar mm. i "Norrland / Umeå"   

Vi har ju haft en sån här trådar på andra forum och tänkte det är hög tid att även här lägga upp, så uppdateringar kommer komma    

PS: Grundare till detta initiativ är igentligen grabbarna från Umeå, Adam (Addelunkan), Oskar Hettinger (Stålpropp), Christer (Cewan) mfl. Men tänkte vi behöver denna tråd på "Cybermarine" också så tog initiativ att dra igång en ny tråd! Norrland är stort och vi håller ihop     DS:

Don Aronow - The King Of Thunderboat Row
 

Don Aronow skapade Formula, Donzi, Magnum, Cigarette och Squadron XII. Han gjorde havslopp med snabba båtar till jet-setarnas innesport. Han var du och bror med Spaniens kung och George Bush. Han dog för maffians kulor. Här är hela historien.


 

I augusti 1961 sålde Don Aronow sitt byggföretag i New Jersey och flyttade till Miami Beach. Kanske inte för att slå dank resten av livet, men i alla fall njuta av värme och sol. Han behövde inte oroa sig för pengar. Han hade kassen full.

En stor del av fritiden spenderande han i marinan där han hade sin 40 fots träbåt med fly. Han drogs med i den tidens aktuella bryggsnack: Miami-Nassau Power Boat Race, ett 184 sjömil långt havsrace som kördes första gången 1957, och som stadigt växt i popularitet och publicitet. Rika våghalsar från hela världen såg här sin chans att bevisa sin manlighet och sitt mod.

Ett lopp som klippt och skuret för Don Aronow.
 

Don beställde ett 28-fots träbygge med halvdjup V-botten (12^o) av den ryktbare Howard Abbey. Först bestyckad med 3 x 327 cu.in. Chevrolet, toppfart 52 knop, ersatta med dubbla, specialtrimmade 409 cu.in. Chevrolet någon dag före starten för 1962 års Miami-Nassau. Don ledde klart 10 distans före mål då drivlinan till en motor säckade. 4:e platsen var en sensation och början till en enastående, 25 år lång karriär med ständig utveckling av båtar och tävlande. Dons båtar vann 350 internationella tävlingar, 11 VM, 25 nationella mästerskap och höll till för några år sedan 25 hastighetsrekord.

Trots sin 4:e plats trodde inte Don på träbåten med den halvdjupa V-botten. Djupt V och glasfiber var ett vinnande koncept. Det hade Ray Hunts 24^o V-botten visat, byggd i glasfiber av Bertram. Hans Moppies hade dominerat "power boat racing" sedan 1958.

1963 la Don ut en "omöjlig beställning" till Peter Durke. En 27-fotare med djupt V, bestyckad med dubbla 427:or Interceptor. Toppfart plus 50 knop. Den byggdes i en liten verkstad på NE 188th Street av ett gäng entusiaster under ledning av Don, som stod för fiolerna. Den blev prototypen till Dons första seriebygge, Formula 276. Verkstaden blev hans första båtbyggeri.
 

Samtidigt med bygget av 27-fotaren beställde Don en 23-fotare med knappt 8 fots bredd av Jim Wynne och hans kompanjon Waltman "Walt" Walters. Resultatet blev Formula 233, ryktbar för sin fina gång i hård sjö. När Jim Wynne kom iland efter 1963 års havslopp Miami-Bimini-Miami där han slutade 8 sekunder efter en 30-fotare, konstaterade han:
 

"Önskar det hade blåst dubbelt jävligt, ju mer det blåser, desto bättre går båten." Senare på året gick Miami-to-Key West, ett av de hårdaste havsloppen som någonsin körts med 4-5 meter hög korssjö och vindstyrkor över 15 m/s. 21 båtar startade, sju kom i mål. Fyra var Formula.

Formulas framgångar på havsloppen spred sig snabbt i båtkretsar. Serieproduktion - om än i liten skala - kom igång. Namnet Formula motiverade Don så här:

"Tillsammans med Wynne, Walters, mekanikern Stirrat och båtbyggarna Buddy Smith och Jake Trotter har jag den vinnande formeln för framgångsrika powerboats". Medan de flesta båtbyggare höll sig borta från tävlingsbanorna menade Don: "Om jag inte är nöjd med båtarnas uppträdande i sjön, hur ska jag med gott samvete kunna sälja dem?"

Sommaren 1964 gjorde Don Aronow sitt första framträdande i Europa. Lord Beaverbrook, Daily Express ägare hade fångats av "offshore racing" 1960 då han såg Miami-Nassau. Han lät Daily Express initiera och sponsra Cowes-Torquay Classic som på några få år utvecklades till ett jättelikt jippo - före, under och efter själva loppet och drog till sig gräddan av rikt folk som ville åka fort. Bertram tog hem segern och 2:a platsen. Formula blev bara 3:a, 4:a och 6:a, men Don Aronow tog hem segern på alla partyn som kantade loppet med sin charm och gåpåaranda.

Formulas fina skrov var nyckeln till framgången på marknaden. Men lika stor del hade Dons sinne för stil och komfort, alltifrån inredning till förarplatsens utformning. Han la sig i minsta detalj och fick den utformad efter eget huvud. "Det är ingen konst. Jag visar hur man ska göra. Jag lägger mig i allt."

Formula 23 utsågs 1964 av Esquire Magazine till den bästa kabinbåten på marknaden. Och då avsåg man just stil och komfort.
 

Paradoxalt nog tvingade framgångarna Don att sälja sina ögonstenar. Formula Marine var inte i närheten av den kapacitet som krävdes för att klara efterfrågan. 27-fotaren gick till Marlin Boatworks och döptes om till Marlin 275 Sportfisher. Thunderboats köpte namnet Formula, 23:an och formen till en 17-fotare, Formula Jr, som Jim Wynne hade ritat, men inte kommit i produktion. "Vi klarar inte massproduktion" förklarade Don. "Vi ska syssla med att rita och utveckla nya modeller."

Han beklagade att 17-fotaren försvann. Men eftersom Thunderboats inte hann med att sätta den i produktion kortade Don träpluggen 20 cm och den första Donzin såg dagen ljus: Sweet 16. Skrovet var ursprungligen Jim Wynnes "Wyn-Mill II", den båt i vilken Volvo Pentas nya drev gjorde debut för publiken i månadslånga turnéer i USA och Europa.

Donzi 16, Sweet Sixteen, (som bara har namnet gemensamt med Marieholms Sweet Sixteen) var en hjärteknipare och storsäljare. Liten, fräcka linjer, snabb och rolig att köra. Den följdes snabbt upp av en 28-fotare (i princip bara en förstorad Formula 23) och en 19-fotare.

Donzi Marine hade gjort entré i båtvärlden och Don Aronow var i hetluften igen. Varför namnet Donzi?

Så här berättar sonen Michael: "Utmärkelsen i Esquire Magazine för den eleganta interiören i Formula 23 var inte mycket värd i Dons mansdominerade vänkrets. Morris Levy, chef för Roulette Records och nära vän till familjen, kommenterade utmärkelsen i falsett med feminin tillgjordhet; "Ohhh Donnie, jag förmodar att vi i fortsättningen tvingas kalla dig 'Donsy'".

Donzi visade sig bli en dräpare på tävlingsbanorna. Första start november 1964 i Miami-Key West Race. Jim Wynne kom tvåa i 28-fotare Donzi Doozy med dubbla Ford 427 Interceptors och säkrade världsmästartiteln framför näsan på Dick Bertram. Walt Walters slutade 4:a med 28-fotaren Donzi Diesel med en Detroitdiesel på 426 cu.in. som gav 550 hk och en toppfart på 53 knop. Jake Trotter kom in på 16:e plats i det hårda loppet efter att ha blåst en av två motorer på sin Donzi Baby. Installationen var märklig med dubbla motorer i rad på en axel.

Den mest omtalade båten blev en Donzi 19. Att komma in som 8:a var en prestation i den 2-3 meter höga sjögången. Det mest omtalade uttalandet kom från vinnaren Jack Manson (36_fotaren Kamikaze) efter loppet: "Those damned Donzis - a pack of them hounded me throughout 160 miles". "Damned Donzis" använde Don med förtjusning i sin marknadsföring. Hela båtvärlden verkade tala om Donzis.

Sexiga Donzi 16, Sweet Sixteen, fick mest beröm. "Ännu" berättade en försäljare i en intervju, "har jag inte kommit tillbaka efter en provtur utan att kunden haft ett stort leende i ansiktet och en glimt i ögonen. Alla blir tända. Och båten är säker. Jag sätter gärna en nybörjare bakom ratten."  Publiciteten blev knappast mindre när det faktum att Israels regering köpt 12 båtar. De användes sedan i 6-dagarskriget som förarlösa fjärrmanövrerade torpeder.

Januari - april 1968 tillverkades och såldes 80 Donzi 16. Högsta betyg i alla tester gav ytterligare skjuts åt försäljningen. När en anrik affär på 5:e avenyn ställde ut en röd och gul Donzi 16 och kallade dem för en "sammanfattning av jet-set status" så var båten etablerad även utanför båtvärlden. Historien om President Johnson är värd att nämnas: När han upptäckte att Secret Service två Donzi 16 som patrullerade i sjön utanför hans ranch i Texas var snabbare än hans Glastron så la han helt sonika beslag på dem. Secret Service beställde två nya av Don Aronow. "Bygg två nya åt oss, men snabbare. Presidenten får intet veta."

Don Aronows kanske främsta lopp under karriären var 1965 års upplaga av Miami-Nassau. Konkurrensen var stenhård 44 båtar ställde upp.

Formula, Bertram, Allied, Prowler, Enterprise, Memco, Alim m fl. Konstruktioner från Ray Hunt, Jim Wynne och Sonny Levi. Toppförare från England, Bahamas, California, Italien. Alla var där. Don körde sin Donzi 28 "007" med dubbla 450 hk Holman-Moody maskiner med en snittfart av 48,9 knop. Nytt rekord. Jim Wynne, som åter blivit sin egen, kom tvåa i den första aluminiumbåten som ställt upp i ett havsrace, en 32-fots Maritime, som han själv ritat.

Fyra dagar senare vann Don ytterligare ett lopp, Round Nassau Sweepstakes och hans "007" blev båtvärldens mest omtalade båt.

Med orderboken full sålde Don Donzi till Teleflex. I köpet ingick rättigheterna till namnet och formarna till 16, 19 och 28-fotaren. Men inte den på ritbordet färdiga 35-fotaren, som Don hållit för sig själv. Det dröjde inte länge förrän han hyrde en lokal en bit ifrån Donzi Marine och började bygga en plugg - med Teleflexägarnas, om kanske inte goda minne, så i alla fall fulla vetskap.
 

Don ledde Donzi Marine och körde en del lopp, men det var den nya 35-fotaren som han hade för ögonen. Don valde att premiärköra den i Hurricane Classic i St Petersburg, Florida, ett 182 miles långt, tufft havslopp i slutet av säsongen 1965. Båten döptes till "Big Bad Donzi" av kontraktsskäl. Det blev ingen lyckad debut. Oljeläckage tvingade honom att bryta.
 

Han försökte igen i nästa års första stora lopp, Sam Griffith Memorial, som blev en enda stor båtslakt. Jim Wynne vann i sin 32-fots Maritim, men blev diskvalificerad. Hans gasturbinmotorer underkändes i efterhand. Två båtar kom i mål. Don Aronow låg - och kom trea - när loppet blåstes av. Don hade vid det här laget döpt om båten till Maltese Magnum.

Med 35-fotaren klar för produktion köpte Don den sista biten landremsa vid kanalen på NE 188th Street. Han döpte sitt tredje båtbyggeri till Magnum Marine. Hans planer för 35:an var onekligen banbrytande.

Han inredde denna fullblodsracer med all tänkbar komfort och en massa lyx. Parallellt ritade han en 27-fotare, hans första egenhändigt konstruerade båt. Motoriseringen var antingen tre utombordare eller en inumotor. Yttre förhållanden fick avgöra. När sjön gick hög valde Don utombordare, som inte var så snabba. I smult vatten där toppfarten kunde tas ut plockades inu-versionen fram. Trots den i sammanhanget klena motorstyrkan (ca 350 hk) gick 27-fotaren snabbt upp i täten i varenda tävling den ställde upp i.

1967 jagade Don världsmästartiteln. 25 tävlingar, varav 12 i Europa, hade VM-status, bl a Getingloppet. Don tänkte delta i så många som var möjligt fysiskt. Den sommaren flög han som en skottspole mellan USA och Europa. Han hade 27-fotare strategiskt utspridda för att minska transporterna. Getingloppet som gick andra helgen i augusti blev inget stort lopp. Don kom tvåa, men vinnaren, bröderna Gardner i en Delta, hade genat och diskvalificerades.

Dagen efter loppet fraktades båten till England och Cowes Race och Don flög till USA och Hennessy Cup mellan Long Beach och San Diego som gick två dagar efter Getingloppet.

Där plockade Don fram ett ess ur ärmen. En smal Magnum 27:a som mer liknade en raket än en båt. Den var världens snabbaste i sin storlek och god för 65 knop med dubbla Daytona 409s. Den hade dock ett fel. Den blev instabil i höga farter och la sig på sidan. Båten krävde en erfaren, modig, kanske dumdristig skeppare. "She's too hairy, too damn dangerous, someone's gonna get killed," sa Don innan loppet.

Han kom tvåa och hade en ointaglig ledning i VM-serien. "Bananbåten", som Don kallade experimentbåten, tillverkades i 8 exemplar. Sen skrotades formarna. Båtarna också. Chefen för 3M, Ed Kendell, blev fascinerad av båten, körde två havslopp. Sen sänkte han båten och la av båtracing för gott.

I det sista racet i Europa, Cowes-Torquay Race, i slutet av augusti, var Don den första att placera sig i ett engelskt havslopp med ett utombordarekipage. Han kom trea efter att ha räddat Levi-ritade 38-fotaren "Thunderfish" med Don Shead som skeppare. För den prestationen fick han utmärkelsen "Sportsman of the Year".
 

1967 var ett bra år för Don. Även om han klagade för journalister över att loppen tog hårt på hans kropp, så var han nöjd. Hans båtar var relativt små och billiga, måttligt motoriserade. Don var stolt över att ha gjort havsracing till en sport tillgänglig för andra än miljonärer. Don's Formula, Donzi och Magnum hade vunnit nio lopp av 25. Don var den förste att ta VM och USA-mästerskapen ett och samma år och på köpet ta mästartitlarna i Sverige, Frankrike och Bahama.

Förare från hela världen ville ha Magnum. De två 27:orna stationerade i Europa såldes till Tage Boghammar och John Kennerley. Vincenzo Balistrieri köpte den Magnum 27:a som Don satt hastighetsrekord med. Efterfrågan på 27:an spred sig utanför racervärlden. Don tog fram vardagsmodeller (cabin och fiske) och fick bygga ytterligare en produktionshall för att klara efterfrågan.
 

Nu när Magnum Marine gick som tåget sålde Don - sin vana trogen. American Photocopy Corporation ägdes av två båtintresserade bröder som med köpet av Magnum gjorde affär av sin hobby. Don fortsatte att köra Magnum, men efter att ha dundrat rakt in i en jättevåg i premiärloppet 1968 tvingades han till vila ett par månader. Han koncentrerade sig på lopp i Amerika och överlät Europa åt Balistrieri, som blev världsmästare i Dons gamla Magnum 27:a försedd med en 475 hk Merc.

Don Aronows kontrakt med APECO hade en konkurrensklausul. Den smet han förbi via en god vän och båtbyggare, Elton Cary. I hans namn byggdes den första Cigaretten, en 28-fotare snarlik Magnum 27. Han köpte en bit mark på NE 188th Street (var annars) för att - som det hette - bygga båtar för eget bruk. Allt gjort för att invänta 1970, då konkurrensklausulen gick ut. Den andra Cigaretten blev en 32-fotare och den döptes till "the Cigarette" inte för att den var smal som en cigarett, utan efter en legendarisk kaparbåt vars kapten roade sig med att lägga beslag på smuggelsprit i farvattnen utanför New York under förbudstiden.

Om Magnum var en snabb båt, så var "the Cigarette" en raket - eller kanske en "Demon" som Don kallade den. Med dubbla 475 hk MerCruiser på drev snittade den 58,4 knop med 2-3 meter höga vågor i debutloppet Long Beach-Ensenada.

Don beslöt att upprepa strategin från 1967 med sikte på att ta hem Grand Slam 1969. Två båtar tävlade i USA, en i Europa. "The Cigarette" turnerade runt på trailer i USA och Europa. Ryktet gick: Ingen annan båt går så fort.
 

Den är oslagbar. Lång, slank, svart hamnade den på lokaltidningarnas förstasidor överallt. Don vann åtta lopp, tog hem VM-titeln med bred marginal och slog en rad hastighetsrekord. Ryktet att "the Cigarette" var oslagbar fick sin näring i att andra Cigaretter ofta tog andra och tredjeplatserna.

"The Cigarette" och Don Aronow var på väg att bli en legend, ett internationellt fenomen.
 

APECO kände sig snuvade. Där satt de med Magnum Marine, men strålkastarna följde Don Aronow varthän han gick och "the Cigarette" var båten alla talade om. Konkurrensklausulen drogs upp i domstol, men Don gick fri och etablerade sitt fjärde båtföretag på NE 188th Street, Miami, Cigarette Racing Team. Utmärkelserna haglade över Don, han blev ett hett namn i TV:s pratshower. En kvinnotjusare, en havets utmanare, begåvad med en slagkraftig replik passade perfekt i TV-rutan.

På toppen av sin karriär beslöt sig Don för att lägga av. Hans kropp var illa åtgången, hörseln på vänster öra kraftigt nedsatt. Familjens argument att han inte hade något kvar att bevisa övertygade.

Konkurrenterna kunde inte dölja sin glädje: "Don var ett monster", menade Doug Silvera, toppförare i Mercury Team. "Vi hade kört hårt i timmar, i hög sjö, tagit emot fruktansvärt mycket stryk, jag knäade bokstavligen - då glider Don upp vid sidan med ett stort leende från öra till öra, sen drar han ifrån. Gud, det var knäckande".
 

Don koncentrerade sig hårt på den nya 28-fotaren, som var klar för serieproduktion. Den var tänkt för fiske med en liten kabin föröver och döptes till "Standard".

32-fotaren förlängdes, stäven las ut något för att inte dyka i sjöarna samtidigt som förskeppet tunnades.

“Foot by foot, she is the best deep V ever built", påstod han.

Den första Cigarette 36:an köptes av Carl Kiekhaefer och döptes till Aeromarine. Den var försedd med dubbla Mercruiser 475 hk och vann första loppet den ställde upp i, Key West Race i november 1970. Don hade gjort det igen. fast nu uteslutande som konstruktör. Året kunde sammanfattas: Dons båtar vann för fjärde året i rad VM-titeln och hade elva segrar av 31 internationella havslopp. Dons son Michael hamnade i rullstol efter en svår bilolycka, en händelse som fick honom att inse att det finns andra värden i livet än att fara omkring på havet så fort som möjligt.
 

Cigarette var vid det här laget synonymt med "sexigt, muskulöst kvalitetsbygge" och när den nya 36:an motsvarade de högt ställda förväntningarna kom order från hela världen. "The shop" på NE 188th Street blev ett tillhåll för jet-setare, miljonärer, kungar och presidenter. Det var inte bara båtarna som drog, det var lika mycket Dons charmiga bullrighet och okonventionella stil, hans kunskap och erfarenhet från tävlingsbanorna.

Många ville prova på racing - i en Cigarette. Tjusningen i sporten beskrev en god vän till Don, Billy Wishnick så här: "Jag var en gift, lite kulmagad medelåders affärsman. Så besökte jag New York Boat Show och mötte Don Aronow. Idag är jag skild, racerförare och något av en håll-i-gångare".

Don hade häcken full. Han sålde båtar, provkörde varenda båt som lämnade fabriken, la sig i allting i byggnationen, men hade ändå tid över vid konstruktionsbordet. Han ritade ett nytt, sportigt däck på 28:an och kallade skapelsen Cigarette 28 SS (Super Sleek). Toppfart 70 knop. Och han tog fram en 40-fotare som visade sig kunna hålla kusligt höga farter i hög sjö.
 

1974 försökte sig Don på konststycket att samla de goda egenskaperna i 28-, 32- och 36-fotsmodellerna i en och samma konstruktion. Resultatet blev Cigarette 35, känd som "Awesome" i serieproduktion. "The finest performing powerboat in the world", påstod Don och hans ord gick hem.
 

Juan Carlos beställde en, likaså gjorde kung Hussein, den unge kungen i Sverige, prinsessan Caroline av Monaco, Richard Nixon, "Red" Adair (känd för att släcka oljebränder), Haitis ökände diktator Baby "Doc" Duvalier m fl. Producenten till "Miami Vice" ville ha en Cigarette med i serien, men Don gillade inte förhandlarnas kaxiga stil och bad producenten att "leta reda på en annan båt".

Det tackar säkert Wellcraft Don för än idag, "Miami Vice" har gjort "Scarab" till världens mest kända båttyp.

35:an blev populärare än 36:an. Produktionen byggdes ut. Cigaretterna fick en alltmer dominerande ställning på tävlingsbanorna. Alla de kända förarna körde Cigarette och spädde på Don Aronows rykte som oövervinnerlig. 1975 t ex vann Cigarette 35:an tio, 36:an fem och 40:an åtta tävlingar.

Den enes bröd, den andres död. När Cigarette Racing Team producerade båtar i tvåskift, gick Magnum Marine på kryckor. Don köpte tillbaka Magnum Marine för en betydligt mindre summa än han sålt det för, ritade en 38-fotare och sprang som en skottspole mellan de två fabrikerna och la sig i allt - sin vana trogen. Han sålde Magnum Marine till en italiensk köpare efter ett halvår och kunde räkna in en nätt förtjänst.

Dons intresse för båtar mattades något. Hans son, den nu rullstolsburne Michael var hästtokig. Don startade uppfödning parallellt med båtbyggeriet.

En 20-fotare kölsträcktes 1977 liksom en 39-fotare byggd i kevlar. Den blev världens snabbaste powerboat när Bob Nordskog klockades för 95 mph (83 knop) med dubbla 650 hk Nordskogsmotorer.

Samma år slutade Don rita racerbåtar som en protest mot American Power Boat Associations beslut att världsmästerskapen skulle avgöras i en enskild tävling, inte i en serie.

Året därpå var Don mogen att sälja sitt framgångsrika Cigarette Racing Team. Köpare var Halter Marine, ett företag som byggde servicebåtar till oljeplattformar.

Don lämnade Cigarette midsommaren 1979 och därmed börjar sagan om Don Joel Aronow närma sig sitt slut, trots att han hade 8 år kvar att leva. I köpekontraktet med Halter Marine fanns en konkurrensklausul som förbjöd Don att bygga fler än 12 båtar om året. Men det hindrade inte Don från att starta ett nytt företag, Squadron XII, ett stenkast från Cigarette (12 stod för antalet båtar som kunde produceras per år). Två år senare köpte Don tillbaka Cigarette för att bara någon månad senare åter sälja företaget till en grupp investerare, den här gången för gott och med en strikt konkurrensklausul som förbjöd Don att bygga V-bottenbåtar under 60 fot.

Don Aronow kunde hur som helst se tillbaka på Cigarette-perioden med tillfredsställelse. På 13 år hade 1200 båtar tillverkats. Reklamationerna var få om ens några. Inga båtar hade sjunkit pga konstruktionsfel. Kvalité och Cigarette var synonyma ord.

Med enskrovsvägen stängd började Don experimentera. Han köpte mark, byggde lokaler och gav sig i kast med kanske sin svåraste uppgift: Att konstruera och bygga katamaraner. USA Racing Team blev företagets namn och det angav inriktningen. Att bygga för tävlingsbanorna. Den konstruktion som man kommer ihåg idag är 39-fots Bluewater Cat, en katamaran med två Cigarette 36-skrov. Den var snabb och den tog sig fram hyggligt i hög sjö.
 

Tullen köpte, på Vicepresidenten George Bush's inrådan 12 båtar som döptes till "Blue Thunder". De skulle ta upp jakten på smugglarna, som körde Cigarette. I sonen Michaels bok om Don Aronow heter det att tullen älskade båten, men i verkligheten var den övermotoriserad och hängde inte med Cigaretterna i öppen sjö.

Don hann med att sälja ännu en gång. Ben Kramer (som idag sitter inne på livstid för narkotikalangning) köpte USA Racing Team som fasad och pengatvätt. När köpet blev känt hävde tullen sin order på "Blue Thunder". Köpet gick tillbaka - i alla fall på papperet - och tullen la in en beställning på ytterligare 20 båtar.

Den 3:e februari 1987 sköts Don Aronow i sin Mercedes 500 på NE 188th Street.

Med Mercruiser 3,0 LX

Att båten klarar av det är väl inga problem, men vad kan man vänta sig av den? Att dom går ganska platt råder väl ingen tvekan om, skrovet ser inte ut att ha någon direkt hook, men har inte lagt nån rätskiva på den ännu. 
 

Är det någon här som har några erfarenheter kring skroven? 

det lyfter intrycket på en äldre båt rätt mycket.

Någon som vet hur bra det håller i praktiken? Repor, avmattning osv. Finns det någon folie som är bättre än någon annan?

Beslut - Avlysning av allmän farled 914 vid Tappström
Sjöfartsverket beslutar med stöd av lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn, att den allmänna farleden 914, i delen under Tappströmsbron, skall vara avlyst för sjötrafik i perioder från 25 juli 2022 till 3 november 2022.

Avlysningen gäller i omfattning och under tider enligt följande

Måndag 25 juli 2022 t.o.m. söndag 14 augusti 2022, dygnet runt, kl. 00:00 – 24:00; Ingen båttrafik tillåten under dessa 21 dygn.
Torsdag 22 september 2022 t.o.m. lördag 15 oktober 2022, dygnet runt, kl. 00:00 – 24:00; Ingen båttrafik tillåten under dessa 24 dygn.
Söndag 16 oktober 2022 t.o.m. lördag 29 oktober 2022, dygnet runt, kl. 00:00 – 24:00; Ingen broöppning möjlig under dessa 14 dygn. Båttrafik som ej kräver broöppning är tillåten.
Söndag 30 oktober 2022 t.o.m. torsdag 3 november 2022, mellan kl. 07:00 och 19:00; Ingen båttrafik tillåten under avlyst tid. Övrig tid, 19:00 – 07:00 så är båttrafik som ej kräver broöppning tillåten.

3038_bilaga-tappstrom.pdf 3038_avlysning-tappstrom.pdf

Kan tänka mig en sån typ av båt men finns inte så mycket att välja på.

Kollade på en 2007 Aquador 32 C..ganska OK båt..(lite trång) men just det exemplaret var för sunkig i mitt tycke.

Runt 10 år är nog ett måste.

OBS..Stern drive och pods är inte aktuellt. Kanske utombordare.

Tack

men det är den svarta som jag tänkte skriva lite om, min var mörkblå.

Tyvärr så har det mesta av mina foton försvunnit och dessa få som finns är från 80talet när båten kom tillbaka till familjen efter att varit borta hos andra ägare ett antal år.

Den byggdes i slutet på 60talet med trädäck o motorn var en OMC 90 hästars 2T V4 inombordare. Växlingen sköttes med trycknappar och färgen var klassisk orange.

Vid någon tävling i Paris tror jag det var så for dessa Smugglers in i kajkanterna och nya ritningar kom och även de däck som ligger på den nu. 

Det sågades ned i akterspegeln mot skrovsidan på bägge sidor och sedan med hjälp av kilar så knäckte man ut friborden och det är väl karaktäristiskt för just 17fotaren i Smugglerfamiljen.

Nu får ni rätta mig om jag är helt ute o cyklar men det är så jag kommer ihåg det 

Idag vet vi inte var dessa båtar är mer än att min såldes till Uppsala och var på annons för ett par år sedan  och den svarta såldes till Sthlm.

Fyll gärna på med fler Smugglerbåtar i tråden 

Jagar ersättare till Antaresen som är snäppet större och som för oss är bättre planerad samt ej har Flya.

Marknaden på båtar har ju varit hysterisk men lär kraftigt bromsa in och förhoppningsvis (för mig som skall köpa) så backar den även nu. Budget är satt till max 1,7msek

Modeller jag kikar på och gärna tar in tips samt synpunkter på:

-Jeanneau Prestige 380/390S: gillar layouten, finns med dörrar för att stänga in till främre cockpit. Sitter dock Cummins 4,2 som ska vara ok men dubbla bravo 3 lockar ju inte.

-Bavaria 37/38HT 2008-2012 layouten är mkt bra, bygg kvaliten, ljudisolering  etc har lite att önska.

-Fairline Targa 40 från 2005- med D6 350, gillar layouten men finns ej som HT och lite smala skarndäck (svåra att hitta i vettigt skick då många gått som partypråmar)

-Elan 42HT är min favorit särskilt tre kabins modellen, snygg välplanerad och bra kvalitet. Nackdelen är vikten (tung) och går trögt i vattnet med hög förbrukning som följd. Är även en udda fågel och tillverkades en kortare tid vilket gör framtida försäljning samt värde ovisst.

Har varit och kikat på flera båtar i medehavet men skicket på dessa 10-15år gamla båtar är inget för mig.

Affärsidé någon?

Stort tack för hjälpen ! 

Börjar ödmjukt och med förhoppning om att flera hänger på och deltar och bidrar. Taggar några av er som jag vet hör hemma här - men om jag glömmer tagga nån - ta det inte så allvarligt eller personligt - bara häng på och hjälp till att göra det till en bra, kul och underhållande tråd om staden eller dess skärgård vi alla gilla... 

Staden och dess omgivning är ju fantastisk ur ett båtperspektiv, men allt kan alltid bli bättre, så även såna tilltag och funderingar kan ju ventileras här, samt tips om destinationer i skärgården, alg-läget på olika ställen osv osv... Anything goes... eller hur!? Nu kör vi!

@Johan Bank 

@Kuling

@common

@BME

@Frisen

@skinny

@djme

@Micke80

@Laxen

Om ni känner till flera medlemmar som härjar här i Karlskrona - tagga dem i ett inlägg här i tråden, så vi sprider oss...