Från Don Aronow till Boghammar Magnum

[Magnum 28]

I Hennessy Cup mellan Long Beach och San Diego, som gick två dagar efter Getingloppet 1967, plockade Don fram ett ess ur ärmen. En smal Magnum 27:a som mer liknade en raket än en båt. Den var världens snabbaste i sin storlek och god för 65 knop med dubbla Daytona 409s. Den hade dock ett fel. Den blev instabil i höga farter och la sig på sidan. Båten krävde en erfaren, modig, kanske dumdristig skeppare. "She's too hairy, too damn dangerous, someone's gonna get killed," sa Don innan loppet.

 

Han kom tvåa och hade en ointaglig ledning i VM-serien. "Bananbåten", som Don kallade experimentbåten, tillverkades i 8 exemplar. Sen skrotades formarna. Båtarna också. Chefen för 3M, Ed Kendell, blev fascinerad av båten, körde två havslopp. Sen sänkte han båten och la av båtracing för gott.

 

 

 

 

 

 

[Magnum 28]

Jag har egentligen en jäkla massa mer bilder i gömmorna men jag tror det får räcka där. Det börjar bli dags att styra in storyn mot Boghammarvarvet och våra svenska Magnumbåtar.

Här lägger vi in en liten parentes eftersom vi bara måste nämna lite om några andra riktigt balla skapelser från Boghammar. 

Boghammarvarvet, grundat 1905, är idag ett av Sveriges äldsta båtvarv. Man började sin bana med att bygga träbåtar för att under 50-talet växla över på att bygga båtar i aluminium. Familjen Boghammar tävlade framgångsrikt framför allt på 60-talet med sina tre aluminiumbåtar Speedy Gonzales, Låt Mig Få Dansa och Mirage. Vassa ekipage med hela 34 graders v-botten!

Speedy Gonzales under renovering på varvet 2006 när jag var på besök.

 

Inte svårt att förstå att denna bog käkade riktigt stygga vågor till frukost.

 

Kaxig akterspegel med hela 34 graders bottenvinkel!!!

 

Notera gångläget med den bottenvinkeln!

[Magnum 28]

Låt Mig Få Dansa, en gång i tiden innehavare av världsrekordet för dieseldrivna båtar, liggandes på varvets vind.

 

[Magnum 28]

Mirage

 

[Magnum 28]

En fjärde båt byggdes också i denna serie men den byggdes och såldes för privat bruk till kända sångfågeln Sickan Carlsson.

 

[Torch Red]

De här båtarna minns jag från tiden när båtracing i Sverige innehöll riktiga båtar med en eller flera V8 or. Härligt muller och bra fart.

[Jimmy]

Intressant läsning!

Väntar febrilt på mer?

[Micke80]

10 timmar sedan, Magnum 28 sade:

 

 

 

Manlig dragbil! Cadillac -60?

 

Egentligen kanske detta inte är rätt tråd att fråga i, men eftersom du verkar ha stenkoll på Boghammar-varvet kanske du har lite info om (eller bilder) på patrullbåtarna som såldes till Iran? 

[Magnum 28]

Ja, jag har några bilder på dem med men jag vet i princip ingenting om dem. Kanske lägger upp dem i en annan tråd så småningom.?

 

EDIT: Dessutom hittar du de bilderna jag har och fler därtill på Google idag.

Edited November 10, 2017 by Magnum 28
Tillägg i texten

[Stefan]

19 timmar sedan, Magnum 28 sade:

Mirage

 

Vad är kopplingen mellen Boghammar och mina hemtrakter (Upplands Väsby)?

Stefan

[Magnum 28]

Jag har tyvärr ingen aning, har inte grottat djupare än så här i ämnet.

[Magnum 28]

Dags att styra in storyn mot Magnumbåtarna.

Båten Don vann Getingloppet med 1967 köptes av Tage Boghammar direkt efter racet. Han fick dock vänta med att lägga vantarna på den tills efter Don kört det sista racet i Europa, Cowes - Torquay Race, i slutet av augusti. Don blev den första att placera sig i ett engelskt havslopp med ett utombordarekipage. Han kom trea efter att ha räddat Levi-ritade 38-fotaren "Thunderfish" med Don Shead som skeppare. För den prestationen fick han utmärkelsen "Sportsman of the Year".

Efter racet hämtade Boghammar hem båten för att använda som plugg till en egen form. Då akterspegeln var gjord för utombordare valde man att slå på en ny utanpå och båten blev därmed att betrakta som en 28-fotare.
 

Repeterar med en bild på våra svenska Magnumbåtars urmoder. Här i Öregrund i samband med Getingloppet 1967.

[Magnum 28]

Tage Boghammar, som var känd för sin känsla för linjer, ritade om överbyggnaden och lät tillverka två varianter av M28:an. Den ena var en familjeracer i HT-utförande som bestyckades med antingen en singel Holman Moody V8:a på 200hk eller alternativt dubbla Holman Moody på 235hp/st. Tyvärr, i mina ögon, hade man undermåliga kunskaper i plastandets ädla konst samt i hur man konstruerar i dessa materiel. De första två årsmodellerna av HT:n var vackra skapelser men tyvärr kvalitetsmässigt katastrofala byggen.

 

En av de första båtarna under tillverkning på varvet. Tage Boghammar lyckades verkligen med att få till en smäcker familjeracer.

 

 

[Magnum 28]

 

[Magnum 28]

Produktblad - Framsida

 

Produktblad - Baksida

[Viggasnutt]

2 timmar sedan, Magnum 28 sade:

 

 

Jag vet inte varför, men den bilden framkallar någon form av gåshud.

Misstänker att det beror på den läckra båten, den coola föraren och legenden om både båt och förare 

[Magnum 28]

Kan inte annat än hålla med! Denna bild fick jag i original från den privatperson som tog den när det begav sig.

[Magnum 28]

Skärgårdsdoktor Per Ullhammar köpte en av de första M28:orna, åkte den några år och sålde den sedan till förmån för den Smuggler 24:a som fartsalot här på forumet är ägare till idag.

 

 

Jag pratade med Ullhammar en gång för ett antal år sedan, han ansåg att Boghammarn var ett riktigt fuskbygge och han var livrädd att den skulle falla isär och sjunka varje gång han mötte svallen från Waxholmsbåtarna i den.

[Magnum 28]

Nåväl, 1970 ritade man om överbyggnaden på HT:n och lade ut plastningen på entreprenad till bröderna Lindhé som drev Saxarplast. I och med detta förbättrades kvalitéten avsevärt.

[Magnum 28]

Sådär, nu blev det helg och sånt här ägnar man sig bara åt på arbetstid så den som väntar på fortsättningen får vänta till nästa vecka!

 

Och för den som undrar så är jag egenföretagare så jag bestämmer själv!

[Bengtsson]

Riktigt rolig läsning!

[Magnum 28]

Den andra varianten av Boghammars ursprungliga Magnum 28 byggdes för racing, i mitt tycke en av de snyggaste 28:orna någonsin. Jag har ingen aning om hur många som tillverkades i detta utförande.

 

Arvtagaren till Mercedesimperiet, Anders ”Aje” Philipson, köpte en av de första. Båten, som fick det passande namnet ”Senorita Mercedes”, är kanske en av de mest omtalade med dubbla Daytona Scarab V8:or på 600hp/st och god för runt 70 knop (uppmätt fart). Båten var tyvärr dock inte speciellt framgångsrik i tävlingssammanhang på grund av de hårt trimmande motorerna som gick sönder i tid och otid.

 

 

 

 

[Magnum 28]

Senorita Mercedes tävlade i Roslagsloppet åren 1969 & 1970 och ”Aje” var ett av åren nära att vinna då han kom först av alla till Öregrund och glatt styrde mot mållinjen och en till synes säker seger.

 

Tyvärr hade han missat att man som avslutning på racet skulle köra ett avslutningsvarv utanför hamnen. Folket på landbacken och i kontrollbåtarna viftade och skrek och när poletten väl ramlade ner på Aje var han lite för het på gasen och drog på fullt från tomgång. Detta fick till följd att motorerna kvamnade ur och surade ner sig. Innan han väl fick ordning på det hela fick han tyvärr se sig passerad och segern gick om intet.
 

[Magnum 28]

Sten Bielke och Thomas Strömberg tävlade med Tam O' Shanter, en systerbåt till Senorita Mercedes, riggad med dubbla 400hp Holman Moody-motorer.

 

Riktig ball arbetsplats!

 
Tam O' SHanter in action!

 

Det sägs att denna båt ska vara den tidigare så vackra Tam O' Shanter även om jag inte fått det 100%-igt bekräftat. Tragiskt om det är så men inte helt otroligt då grundlinjerna syns tydligt. 

 

[Magnum 28]

En till båt ur serien, en som jag har för mig bor i stora staden Stockholm.

[Magnum 28]

Två andra Boghammar Magnum som det tävlades flitigt med var "Miss Sweden" och "The Butt".

 

Miss Sweden rattades/spakades av bröderna Lindhé, ägare av Saxarplast som byggde M28:orna från 1970 och framåt.

 

 

 

[Magnum 28]

"The Butt" rattades/spakades av norrmännen Leif-Erik Dählie och LO Eriksen. Båten var utrustad med 4x135hp Mercury utombordare.

 

 

[Magnum 28]

Om jag inte är helt ute och cyklar så ska detta vara den ursprungliga formen Boghammar tillverkade med Dons 27:a som plugg.

 

Formen förlängdes bakåt med 4 fot i början av 90-talet då man började tillverka Magnum 32:orna och sedan med 3 fot till någonstans runt 2005 när man lanserade Boghammar Magnum 35.

 

Detta var vad jag hade att dela med mig av, hoppas att jag lyckades räta ut åtminstone några frågetecken i ämnet!

[Gasglad]

Mycket bra!

[Torch Red]

Vilka minnen detta väcker. Kul att du har både bilder och annan info.