Gå till innehåll

Båtlivet i USA


Lars Ström

Recommended Posts

Mamma Maud som inte alltid var riktigt nöjd med den äldre sonen vart ännu mer arg när jag ofta bad henne att sitta som passagerare i min bil då jag inte var 18 år ännu.

Den såkallade övningskörningen tog tvärslut en dag när jag blev stoppad av Polisen för fortkörning..

Han frågade efter mitt körkort och det hade jag inget utan hänvisade till mamma bredvid..Det var en kraftig fortkörning men som tur var fick hon behålla körkortet men jag fick betala böterna. Sen vart det slut med min övningskörningen med mamma i bilen..:D

Att jobba hos Kenty var ju enormt kul och lönen var skaplig. Dock uteblev den ofta då Kenty alltid var kort på slantar. Dock kunde man ju inte bli arg på honom trots att han var skyldig mig några månadslöner. Tröttnade till slut och fick nu ett kanonjobb på service verkstaden på Skanstull Marin. Arne Boden som ägde båtfirman hade bra koll på plånboken då.

Han lovade också att sponsa min båtracing om jag jobbade extra på våren och riggade båtar.

Kändes kymigt att lämna Kenty men jag måste vidare i livet. Han lovade en längre tid att jag till slut skulle få löneslantarna han var skyldig mig men det hände aldrig.

Döpte om tiden hos Kenty till läropengar..och fick jag börja om igen skulle jag fortfarande göra om samma sak.

 

Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..

  • Like 1
  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Glömde ju en stor sak innan jag slutade hos Kenty senhösten 1971, början 1972 kommer inte ihåg exakt. Då fanns det något som hette Lidingöloppet och var ett populärt båtrace ett antal var runt Lidingö.

Kenty ville deltaga där med Pirayabåten #152 han och Tony  vann Rosis med några veckor innan.

Lasse, om Du vill kan Du få vara navigatör åt mig frågade Kenty..

Sk*t tänkte jag..självklart ville jag det men var osäker på hur jag skulle visa honom runt Lidingö..hade ingen riktig koll på det men Kenty lugnade mig och sa..jag hittar.

Tror loppet skulle gå en Lördag och jag skulle träffa Kenty på Brännkyrkagatan tidigt Lördag morgon. Planen var som han sa att hämta Pirayan i något garage och sen till Lidingö med båten på trailern.

För att inte komma för sent på Lördagsmorgonen sov jag över i porrkvarten på firman.

Hmmm..inte nog med att Kenty kom för sent på Lördagsmorgonen..när Vi kom till garaget för att hämta båten låg Carniti 65 hästaren på golvet bredvid båten. Han hade glömt att säga det.

Så nu vart det vrålmecka och det tog tid. När Vi äntligen kom till tävlingsplatsen någonstans på Lidingö var besiktningstiden över och förarmötet också.

Per Stålhammar som var besiktningschef sa till Kenty..Du lär Dig aldrig..kom i tid,  om inte får Du inte vara med. Efter massa bråk med tävlingledningen skulle Vi få starta i tävlingen ändå.

Själv hade jag fått upp ögonen på en Finsk deltagare i depån med en helt ny 1972 års Evinrude 65 hästare som hade kommit dagarna innan från USA. Tror det var Argo bröderna som hade den.

Starten gick och vår Piraya var jämnsnabb med nya finska Evinrude ekipaget. Kenty skrek till mig att sitta så långt bak i båten vi kunde. Pirayan vinglade på bra och vi ledde nu med  hundra meter och gjorde så alla varv upp till målgången. Vi gick imål som segrare..WOW..tänkte jag tills Vi kom in till bryggan och fick informationen att Kenty kört fel i målgången. Vi blev diskade och tävlingsledningen sa att hade Ni varit här i tid och varit med på förarmötet så hade Ni vetat hur målgången skulle köras.

Många höjdmärken och lågvattenmärken för mig den dan och som jag sa tidigare..ytterligare något som sa..gör tvärtom mot hur Kenty gör..:D

Detta är ingen kritik av Kenty utan just hur Kenty var och jag älskade den mannen..

Nu fanns ju hoppet för Evinrude och några veckor senare köpte jag Piraya båten #152 utan motor av Tony Lindblad som ägde den. (kompis till Kenty)

 

////

 

Skanstull Marin var ju enormt stort på båtförsäljning i början på 70 talet. Låga priser på bl.a Ryds båtar och andra kända märken i såkallade paketpriser. Då var ju båtbyggare oberoende från motortillverkare och allt riggades på Skanstull Marin. Arne Boden flög till USA och köpte hem stora partier med Mercury utombordare Vi monterade på båtarna. Frågade Arne om jag fick följa med till USA en gång men han ville inte avslöja vart i USA han köpte all snurror..Det hade jag redan listat ut då jag hittade vissa lappar i någon kartong från båtfirman Rex Marine i USA.

Nu hade jag också köpt #152 Pirayan som jag skrev ovan..Arne Boden var ju Johnson handlare via AGB som var Generalagent men inte Evinrude. Arne erbjöd mig att få en Johnson 65HK för supernetto med hjälp av AGB..

Nja..Ni vet redan mitt svar på det..Jag ringde Hasse Holmen på Huzells som just tagit över Evinrude importen från Linco som också ägde AGB.

OMC ville att Johnson och Evinrude agenten i Sverige skulle vara oberoende från varandra..vilket var kanonbra för mig och OMC försäljningen i Sverige.

Billy Huzell som ägde Huzells med huvudkontor i Karlstad visade också stort intresse för båtracing..allt kändes rätt i mina ögon och min iver att börja tävla ordenligt 1972 var stort. Hade ju inga som helst meriter i racing världen men var så redo man kan bli..

1972 var första året för Evinrude-Johnson 65 HP. 1971 var det 60 hästar och den hängde inte riktigt med Carniti 65 i E klassen..

 

 

Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..

  • Like 1
  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Min story fortsätter i morgon för ikväll är vänner här och Vi firar lite..eller rättare sagt dom firar visst mig..!!..:D

 

Lars Strom is with Carina Strom and Tabitha Kemper.
So much fun with great friends like Tabitha Kemper, Howard and my lovely wife Carina.
Well..Martini was a big thing back then when we raced the real V8 Formula one..

 

 

 

Birth 1.jpg

Birth 2.jpg

Birth3.jpg

  • Tumme upp 3
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Är mycket tacksam till Arne Boden och Skanstull Marin. Jag fick möjligheten att jobba massa extra på helger och kvällar där och lönen var bra. Fick då ta ledigt när så behövdes för att köra båtracing.

Skanstull Marin var klart ledande i nybåtförsäljning och verkstaden där jag jobbade var modern och fin för den tiden. Ända nackdelen var för lite plats så alla dom hundratals motorer som lämnades in till vinterförvaring fick Vi frakta på lastbil upp till en trång tunnel som Arne hyrt. Denna konstiga tunnel bredvid Olle Wänlunds båtfirma var där idag söderledstunneln är. Fuktigt-rått var det också..inte alls bra för fina utombordmotorer. Vi fick konservera dom extra mycket av flera orsaker. Det var alltid bråk mellan oss på verkstaden  vilka som skulla bära motorer den dan. Arne Frödig, Kenneth och Björn var några av mina goa jobbarkompisar.

Det året (1972) hade jag också en sponsor deal med Arne Boden som var baserad på hur det gick på tävlingarna. Kommer inte ihåg riktigt men tror att jag fick 500 kronor om jag vann. 300 för andra plats och en hundring för tredje. Skulle betalas ut efter säsongen. Detta var ju mitt första år i båtracing med planen  att köra allt som fanns i den mycket populära E och SE klassen. Visserligen krävdes det en annan båt för SE klassen som var runt runt mot min #152 som var en E båt för typ Roslagloppet med navigatör. Jag ville vara med på allt för att lära mig.

En av många stora saker som hände den sommaren var att min kärlek till en Amerikansk Ford Fairlane 500XL coupe blev för stor och en sådan inhandlades på Alf Selling Bil. Min far ville inte att jag skulle kliva i någon avbetalningsplan för den bilen utan hjälpte till med en Opel Kadett han hade samt min ruttna Volvo PV som inbyte. Fattades några tusen men min gode far lärde mig då att aldrig kliva i avbetalningsfällan och det är jag mycket tacksom för.

Precis en sån här bil var det. Samma färg också.

407343456_Ford500XL.jpg.549793ad2857e5e57fd83d263c4daece.jpg

 

Dragkula hade den också så till Svenska Mästerskapen i E klassen som det året gick från Björkviks Brygga längst ut på Ingarö tog Vi jänkarbilen med #152 Pirayan bakom dit. Redan då fick man en del märkliga kommentarer om sitt bilval. Oavsett så vann Janne "Janex" Eriksson och jag tävlingen 6 sekunder före Bosse Nilsson i sin Joker-Johnson.

Hade en lång fin resultatlista från säsongen till Arne Boden. Fick alla mina slantar men sen sa han jag har inte råd att sponsa dig längre..Du vinner för mycket..

HaHa tänkte jag för Arne var känd som låt oss säga..hålla i sina pengar hårt.

Några veckor senare tog Vi Forden och drog till Väst-Berlin för att kolla Berlin 6 timmars båttävlingen. Vad jag inte riktigt begrep innan var att köra genom då Öst-Tyskland i en stor Amerikanare var inte så klokt. Massa rätt otäcka saker hände på den såkallade Transitresan  genom Öst-Tyskland.

 

Ett par bilder från 1972.

 

856061900_piraya1972.jpg.bd41c893bb6b1cb0049cc76a93908e21.jpg

#152 Pirayan med Hotell Hilton i bakgrunden. Bodde ofta i tält för att ha råd med racing och allt annat konstigt man måste ha..

Skanstull Marin hade en fin plats.

 

 

400453041_lars1972nora1.thumb.jpg.011ee83eba4e32a588ae30a23f558f7a.jpg

473774616_lars1972nora2.thumb.jpg.1877eb1f7613339a0294f5f8a59b29ae.jpg

 

Detta är från Nora..Fick slantar av Svenska Racerbåtsförbundet att deltaga där. Kom längst ner på pallen och det kostade Arne Boden en hundring..:D

 

Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..

 

 

  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Finns en till stor drastisk sak som hände 1972 som kunde ha varit slutet för mig..syns svagt på sista bilden ovan..!!
 
Våren 1972 skulle jag göra ett extra jobb på Skanstull Marin genom att åka ut till en kund och montera tillbaka en vinterförvarad Chrysler 45 hästars utombordare på kundens båt.
Arne Boden lät oss göra så ibland.
Då hade jag en VW bubbla 1200 och la in Chrysermotorn med hjälp i baksätet. For iväg ut mot Djursholms området en sen eftermiddag-kväll. Hittade inte rätt och för kors och tvärs letande efter gatan.
Körde fel och vände och med solen lågt rakt i ögonen höll jag upp handen för att slippa solen..för sent såg jag bommarna gå ner för Djursholmståget. Tvärnitade men klippte bommarna och Chrysermotorn kom flygande, tryckte ner mig mot växelspaken. Vart klart omtumlad och när jag tittar upp ser jag tåget kommer som klipper mig rakt i sidan just i framkant av förarplatsdörren. Bilen släpas med och kommer ikläm mellan tåg och en stolpte.
Sitter i bilen och blöder kraftigt..hade fått växelspaken i mun och slaget ut ena framtanden.
Stor kalabalik,  Ambulance och Polis kom. Tror jag tappade minnet en stund och vaknade på Danderyds sjukhus. Nu stog polisen vid sängen och ville ha alkohol blodprov.
Efter en stund kom också min far som var klart skakad av vad sonen ställt till med.
Hur som helst kom jag undan med en förlorad framtand.
Well..efter några veckor kom ett brev från Körkortmyndigheten som ville dra in mitt körkort för grov vårdslöshet i trafik. Att krocka med tåg var tydligen allvarligt.
Efter lite hjälp från en bekant inom Nacka Polisen klarade jag mig undan med en varning.
Detta var också andra gången det var riktigt nära slutet. Första gången var när jag körde igenom isen med min moppe mitt i natten i Skurusundet. Far fick hämta sonen djupfryst på Gammeluddens Semesterhem som det hette då.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
 
  • Like 2
  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Vintern 1972/73 kändes lång och har aldrig varit så förtjust i vinterhalvåret. 

Jobbade rätt mycket extra på Skanstull Marin för att spara slantar. Ford Fairline bilen behövde vård och jag började sakta förstå att jag får nog bestämma mig för en sak..Jänkarbil eller båtracing..valet blev lättare när jag av misstag backade in i sidan på Forden när jag skulle parkera fars stora kaffe lastbil hemma på Sjöängsvägen..Fasen..kunde knappt hantera min ilska över mig själv när jag stog där och kollade på bilen med sidan och dörren ordentligt skadad. Tog sura beslutet att sälja jänkaren med rätt stor förlust.

Arne Boden erbjöd sig att sälja hans Volvo Duett firmabil till mig och så blev det.

(Bilden)

 

LassesDu1.jpg.8e9cc6a54cf6c8edea241f3d1fe5a385.jpg

 

Kommer också ihåg vad Roffe Magnusson (som senare även ägde Marinshopen) sa..

Lasse,  Du är en idiot..först kör Du som en galning med Skanstull Marins firmabil sen går Du och köper den..!!

Jo, Roffe hade nog rätt men en Volvo Duett gick fasen inte att ta ihjäl trots hårda försök av mig och andra på Skanstull Marin.

Tillbringade också stora delar av vintern i ett skyddsrum i Gröndal och byggde en ny speciell Piraya 17 med hjälp av Kenty Sjöholm.  Hade lite egna ideer om hur den skulle vara. Hände massa märkligt i detta skyddsrum som det alltid gjorde med Kenty. Tror jag lämnar det åt sidan..

Sen kom samtalet..Racing chefen i Sverige Hans Holmen ringde och sa att Evinrude-Huzells skulle sponsra mig och man hade en ny bättre Evinrude SS på gång för SE klassen inför 1973 års säsong. Ett krav var att jag måste köpa en ny katamaran från Italien. Det fanns två att välja mellan..Abbate eller Clerici. Jag beställde utan att riktigt veta varför en Clerici.. för en jäkla massa Lire.

Som alltid var jag ute i sista stund och båten kunde först levereras i slutet Juni 1973!! 

 

Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
  • Like 1
  • Tumme upp 3
  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Efter telefonsamtalet från Hasse Holmen och några möten på Huzells som låg på Krossgatan i Vällingby gick man i väntans tider.

Den nya Evinrude 65SS motorn som jag skulle få gratis från OMC's  huvudkontor i Waukegan, Illinois från mitt drömland America fanns väldigt lite information om.

Inte ens Hasse Holmen visste vad det var. Kändes väldigt speciellt och dom som ville ha flera motorer kunde beställa en EvinrudeSS från Huzells eller JohnsonSS från AGB men måste betala.
På den tiden tog det evig tid att få ny tand om man slagit ut en som mig. Sprang hos tandläkaren på Birger Jarlsgatan många gånger. Fick någon form av tillfällig tand men funkade inte så bra. Lossnade ofta och man fick dra till Birger Jarlsgatan.

Gamla racing räven Uffe Backman som hade tävlat många år med större Evinrude motorer och kört Paris 6 timmars flera gånger skulle också få den nya Evinrude 65SS motorn gratis. Han var ute i tid och hade beställt sin Clericibåt mycket tidigare och hämtat den i Italien redan i Maj månad.

Ringde Ulf och frågade om jag fick komma och titta på hans nya båt. Jag var välkommen och jag tror det hette Fantholmen ute vid Ekerö. Där höll han till hos Uffe Andersson som också körde racerbåt. Tog bilen dit och hans nya Clerici SE klass båt var ju så läcker och dom hade börjat montera den nya Evinrude SS motorn.

Min skulle komma med nästa sändning från Amerika..men hade ju ingen båt ännu.

Dom två Uffe var jäkligt dryga mot mig och sa lite lustigt att det var bortkastad tid av mig att hämta min båt i Italien för Uffe Backman skulle vinna allt och även stora racet i  Lappeenranta Finland som var i mitten på Juli.

Vilka jäkla sk*tjgubbar tänkte jag på väg därifrån..Hade redan lärt mig att inte ta åt mig av hjärntvätt från konkurrenterna utan min plan var att spöa flygkapten Backman när jag får ihop mina grejor..

Nu skulle Vi köra Mälaren Runt med min nybyggda Piraya 17 och en ny vanlig Evinrude 65 och hade övertalat Hasse Holmen att vara navigatör. Han var liten och mycket lätt samt det fanns ingen mer trogen Evinrude man än Hasse. Starten gick och direkt fann Vi ut att Kim Kalda i sin nya Joker med Merc 65 var jämnsnabba med oss. Det var plattvatten och Kim hade powertrim..jag ville inte ha det för att spara vikt. Trimtank längst fram i fören istället. Hur som helst kunde Kim trimma ut lite till i plattvattnet och segade sig förbi oss samtidigt som Kim och navigatören Ingmar lite norchalant vinkade åt oss..Well..sen kör dom helt fel och vimsade bort sig..Så Hasse och jag fick vår första seger och vinkade till Kalda när han kom in till bryggan efter oss..

 

Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..

 

 

ur svensk tidning 014.JPG

  • Like 1
  • Tumme upp 2
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser


Väl tillbaka hemma i Stockholm efter Finland hände det grejor.
Vart inkallad till möte hos Huzells på Krossgatan i Vällingby.
Billy Huzell var där som ägde företaget som förutom Evinrude agenturen var stor i bilbranchen också.
Han gratulerade mig till segern och hade informerat Bengt Nilsson som var chef för Evinrude avdelningen på Huzells vad som var nästa steg.
Billy åkte hem till Karlstad och Bengt berättade att han  fått informationen av Billy  att köpa min Clerici båt av mig till ett högt och bra pris. Från och med nu tog Huzells alla mina kostnader för racing och en rimlig ersättning.
Fria motorer, racing båtar, reservdelar och propellrar.
Larsa Melin som ägde Evinrude firman Melins Motor på Artillerigatan var den som skulle hjälpa mig med motorerna om så behövdes och Huzells tog kostnaden.
Fantastiskt i min lilla värld och åkte till Skanstull Marin och jobbade vidare. Många fler tävlingar var kvar 1973.
Bl.a Roslagsloppet och nu monterade jag nya Evinrude SS motorn på Pirayan och tänkte nu är det slutvinkat för Kim Kalda..
Well..inte riktigt..Hasse Holmen och jag ledde stort i Roslagsloppet men några sjömil från Öregrund fick Vi ett snekast i en åskadarbåtsvåg..Hasse flög ur och tappade hjälmen.. När Vi låg där och plaskade  körde Kim Kalda förbi och vinkade..
Efter en stund var Hasse ombord igen och var som tur oskadad. Jag tryckte på han hjälmen och tog upp jakten på Kim Kalda. Vi hann ifatt men inte om honom så det blev en blöt andra plats.
Dagen efter var det ett race i Öregrund men Hasse hade fått nog den helgen. Kompisen Curre ställde upp som navigatör..Full rulle i racet och Kim Kalda hade inte en chans..men så hände det..Storskrunk på fina Evinrude SS motorn. Vi fick bryta och nu hängde man på låset hos Larsa Melin.
Han fixade nya delar och nästa race var Nordiska Mästerskapen i Holbäck, Danmark med Clerici båten som nu var lagad i sidan.
En sak till..stöddiga Uffe Backman som skulle vinna allt meddelade Bengt Nilsson att han sålt sin Clericibåt till Norge och lämnade igen sin Evinrude SS motor..Han hade givit upp..!!
Bengt Nilsson var inte så racing intresserad med nu ville han hänga med till Danmark.
Fantastisk täving i ett blåsigt och regnigt  Holbäck. Vann alla fyra heaten och nu hade man även ett Nordiskt Mästerskap i SE klassen.
Första bilden är Bengt och jag i Holbäck..Andra bilden är #99 vinnarbåten i racet.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
 
 

Bengt Nilsson.jpg

L-Ström-NM-SE-Holbæk-1973-170-1.jpg

  • Like 1
  • Tumme upp 3
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Kommer inte riktigt ihåg turordningen men det hände många saker runt mig som jag dessvärre var dålig på att hantera rätt.
Ett bra exempel var att när James Bond filmen "Live and let die" hade premiär i Stockholm sent 1973 hade Huzells stora planer för mig. 007 körde mycket båt med Evinrude i filmen inklusive det berömda båthoppet.
Huzells PR avdelningen i Karlstad  ville ha Clerici båten (som nu var deras)  med Evinrude SS motorn på gatan utanför biograferna på något sätt och jag skulle prata inför en massa folk på flera ställen i Stockholm.
166521156_Liveanddie.jpg.0c9079cb3061162dd535eb6d13e9c406.jpg
 
Nja..blyg som jag var då ville jag inte det och efter lite diskutioner la Anita Torpman PR chefen ner det.
Många år senare började jag sakta förstå att jag borde ha begripegt bättre och varit mer involverad  med sånt.
Dock var jag så fokuserad på att vinna i racing och allt annat var i min lilla värld fel.
På hösten 1973 kom ett brev från OMC till Huzells och racing chefen Jim Wagner ville ha med mig i Paris 6 timmars tävlingen som på den tiden var den mest kända båtracet i världen. OMC skulle stå för alla kostnader och vi skulle bo med OMC på Hilton, Paris.
WOW..Efter några telefonsamtal med Huzells kom Vi fram till att jag skulle ha Lorentz Näslund från Storfors i Värmland som co-pilot. Man måste vara två förare i den tävling.
Kontaktade Svenska Racerbåtsförbundet för man måste anmäla sig till Paris racet via sitt förbund där man har sin racing license. Fyllde i alla uppgifter och betalade avgiften.
Förbundet skulle göra resten. (ja, allt var gjort i tid)
Lorentz var så glad att han fick vare med om detta. Han köpte en ny stor Dodgevan inför Paris resan.
Vi gjorde en egen tankutrustning för man måste ju fort fylla mer bränse i båten när man var i depån för förarbyte.
Lorentz, Curre, Hasse Holmen och jag var nu på väg till Paris. Blev stoppade av Franska tullen på väg in i Frankrike. Det blev en katastrof där..Vi hade inget Carne ATA som var ett document man borde ha på den tiden för typ en båt in i ett land. Franska tullgubbarna var omöjliga och Vi försökte förklara att Vi skulle tävla i Paris..NO sa tullaren och dom till och med ringde till Paris tävlingsledning som tydligen sagt att Vi inte skulle vara med i racet..!!..Vi var fast i tullhuset i nästan ett dygn. Ett tag såg det ut som Vi skulle hamna i finkan.
Helt plötsligt kom ny personal och Vi fick åka in i Frankrike after att Lorentz betalde 1,000 franska pengar i böter.
Paris depån vid floden Seine nedanför Eifeltornet var ju bara så häftigt..men efter en stund vart det ny kaos.
Tullgubbarna hade rätt..Jag och Lorentz var inte med på startlistan.
Svenska Racerbåtsförbundets Generalsekreterare Littan som han kallades hade såsat med vår anmälan till racet.
Hade kommit in för sent så vi  fick inte vara med. Punkt slut.. sa tävlingsledningen. Till och med OMC vart upprörda och försökte tala President, Jean-Noël Bladinaire tillrätta.
Nix..fanns bara tillstånd för ett visst antal deltagare så Vi fick inte ens ha vår racingbåt kvar i depån.
Detta var nog det största bakslag under min racing men som tur var förstog OMC höjdarna att det var inte jag som felat utan Svenska Förbundet.
Vi fick bo kvar på Hilton, Paris och OMC tog alla kostnader ändå.
Dock var det bittert att stå i depån och se Italienaren vinna som tryckte mig medvetet upp på bojen i Finland..
Vår båt i Paris depån innan vi blir utkörda..röd pil och man ser också Lorentz vita van.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
 
Paris-73-2.jpg.af323ead994d1d04ab889ebe1a718d45.jpg
 
  • Like 1
  • Tumme upp 1
  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Vidare blev det  Världsrekordförsök den tjugonde Oktober 1973 och det var svag is vid båtrampen på Dalälven.
Jag skulle slå såkallade timrekord. Snittfarten över en timme och vidare till 2 timmar togs på en utlagd rundbana och det lyckades Vi med men höll på att frysa ihjäl på kuppen.
Hade också lärt känna Tord Strand som ägde Nacka Asfalt som var stort på den tiden. Tord var en god vän och enorm supporter av min racing. Han gav mig slantar för Världsrekordförsöken. Kontant ur fickan drog han upp en bunt tusenlappar..Kör som fan och slå dom där Italienska fuskarna sa han..
Andra och tredje bilden är från rekord körningen på Dalälven.
 
100_0821.thumb.JPG.bc068bb17a0986eaec7a2a3a83bcee95.JPG
 
Dalalven1973.jpg.b557ebb475ed32f359de4363fab982c9.jpg
851179705_se1973record.jpg.9402871a52f4642f343311f076a4ca62.jpg
 
Huzells gjorde väldigt mycket för att promota min racing och Evinrude. På båtmässan tidigt 1974 hade man Clericibåten med EvinrudeSS motorn ihop med en film som körde Bond filmen "Live and let die" om och om igen.
Man hade tryckt upp fina t-shirts med min min båt på som Vi sålde på mässan.
Även dekaler.
 ABBA hyrdes in och var supporters av Evinrude och min racing under säsongen 1974
Man ser Björn och Agneta på bilden nedan i min blåa racing t-shirt.
1279625623_abba1.jpg.fc56c21cc052cc9de15151d8364a4cff.jpg
 
1251833900_abba3.jpg.8c2eddc17aecf91a85d458e0f0052e14.jpg
 
En ABBA bild till och Björn i gul racing t-shirt.
Här felade jag igen och ville inte förstå reklamvärdet av att ABBA var involverad i min racing.
Dock är man ju nu många år senare riktigt stolt över det. Sent skall syndaren vakna heter det väl.
 
1974 års racingsäsong närmade sig och jag registrerade namnet "Utbordarspecialisten Lasse Ström Marin".
Målet var ju att starta min egen Evinrude firma..dock var det lumpen som grusade lite av mina planer..
Hade ju inte tid med sånt heller och vart inkallad men fick uppskov till senhösten 1974.
Nu var planen att dra till Italien för att hämta nya Clerici SE klass båten Huzells hade beställt och betalt.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
  • Like 2
  • Tumme upp 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Helt plötsigt upptäcke jag att  det inte fanns tid att jobba på Skanstull Marin men jag gillade ju jobbet och företaget.
Arne Boden var alltid en stor supporter.
Fick ledigt att dra till Franco Clerici, men Volvo Duetten skulle nog inte klara en fullgas resa dit så jag fick låna en bil av Huzells till Italien.
Har något minne av att Hasse Holmen var med till Italien och när jag fick se nya gula Clerici båten hemma hos Franco i Formigara  blev jag så optimistisk för säsong 1974. Båten var så fin och rätt.
Klart rättare stuk än min första Clerici men Franco pratade noll engelska. Var inte säker på om han var ok med att man vann över Italienarna eller ej..dessutom fuskade dom ofta.
Hur som helst lämnade Vi Franco Clerici och åkte raka spåret till OMC i Belgium för att hämta hem nya Evinrude SE klass motorn.
Mycket bättre modell som hade ett nytt växelhus som senare kallades nitro. Monterade på motorn men ville provköra i lugn och ro hemma på Tollare. 
Fantastiskt..nya gula Clerici båten var över 10 knop snabbare än fjolårs ekipaget.
Lite knepig i svängarna så jag måste ändra körstil.
Well..första test racet gick inte så bra..tog ledningen i  racet utanför Stockholm men rullade i första kurvan på grund av en stor åskådarbåts våg.
Kommer ihåg kompisen Lollos kommentar när jag låg där och simmade..han satt i en bevakningsbåtarna och sa..
Fan Lasse..såg Du inte vågen..??
Tur att man låg i vattnet och inte fick tag på honom.
Sk*t..Bosse Nilsson vann nu i sin Schulze med likadan motor som min men Johnson kåpa.
Bilden är från det racet efter båten är bärjad.
Bakkåpan till båten är ihoptejpad. Gick sönder även lite annat men hade tur. Kunde ha varit mycket värre.
Ser kallt ut.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
 
 
1833634714_clerice1974.jpg.894b41cef7ebd1f8b79291f3c668801b.jpg
 
  • Like 1
  • Tumme upp 3
  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Larsa och Lillemor Melin som ägde Melins Motor blev inte bara dom som hjälpte mig med Evinrude motorn utan deras hem på Lurbackavägen vart vårt nya tillhåll när Vi inte tävlade.
Goa kompisen Lollo var alltid med och fällde dräpande kommentater som jag nämnde tidigare.
Det var fest hos Larsa och en hel del dricka samt racing snack..
Vi hörde Lollos VW bubbla gå på fullgas en längre tid stillastående nere på parkeringen..
Jag rusar ner och öppnar dörren och skriker till Lollo..Vad gör Du..??
Han kollar på mig och säger..."Fan..kommer Du in i den här höga farten"
 
Gula Clericibåten var suverän när föraren inte felade.
Vann många tävlingar som Nordiskt Mästerskap, och Duvnäsvikens 2 timmars tävling m.m i början på sommaren.
Volvo Duetten dog och nu hjälpte min far mig med en kanonbra deal på en helt ny röd Opel Caravan Combi.
Min första nya bil.
Stora SE klass tävlingen om Europamästerskapet detta år var i Franska Evian i början på Augusti. Ville ju försvara min titel.
Larsa och Lillemor skulle "gunga" med dit i deras nya jätteläckra stora Oldsmobile Vista Cruiser stationsvagn.
Bosse Nilsson och jag skulle åka ihop med våra racing båtar efter bilarna till Evian. Bosse hade också en Opel Caravan Combi men beige.
Nu ville jag vara på plats i Evian i tid och få upp känslan för stället där tävlingen skulle gå.
Well..Bosse, Örjan och Fritte tror jag hans kompis hette skulle ju fira för det var många dar kvar till tävlingshelgen.
Själv var jag  inte inne på den linjen alls men Vi gick förbi utehaket dom satt på. Bosse var på G,  rök ihop med några fransmän och storbråk utbröt. Alla tre slogs som fan och bord, stolar och annat flög runt. Polisen kom och hela Vaxholmsgänget åkte i finkan. Franska polisen var inte att leka med. Där satt dom i ett par dagar. Jag informerade Rutger Friberg som just kommit  om läget. Rutger skulle vara vår Svenska lagledare och jurymedlem i själva racet.
Efter massa diskutioner fick Rutger ut Team Bo Nilsson ur finkan på ett vilkor att dom inte fick ställa till något mera. 
Racet i sig själv som gick på Söndagen blir fortsättningen.
Första bilden är min nya röda Opel och andra bilden är #99 gulingen..
Man ser att Nacka Asfalt och Sjöcentrum i Saltsjöbaden var mina stora sponsorer.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
 
100_7358.JPG.c54b147d2580bd9a439072d234f03351.JPGVetej1.JPG.30d912784db8e8bf972963dfb401c11d.JPG
 
  • Like 1
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Rubriken i Idrottsbladet var pang på rödbettan..
 
"Italienare försökte torpedera Lasse Ström i SE-EM men rappe Lasse gick inte i fällan"..:D
 
Att Italienare är kända för att fuska känner Vi nog alla till men inte trodde jag att dom var så brutala.
Kommer ju ihåg när dom avsiktligt körde på mig i Finland året innan och tryckte mig mot bojen..för nuddar man bojen vart man diskad förr.
 
Ett riktigt rävspel pågick under alla fyra heaten i Franska Evian 1974. Allt från medvetna tjuvstarter för att lura med mig, till att vissa Italienare väntade in mig när jag skulle varva dom och då försöka köra på mig.
Dock var turen på min sida i Evian och jag vann tävlingen klart.
Well..klart var nog fel uttryck för nu vart det storbråk på efterbesiktingen av motorerna. Min motor gick felfritt igenom men vissa Italienares motorer blev inte alls godkända och dom blev diskade. Nu lämnade dom in protest och tävlingsjuryn fick utreda.
Vi satt och väntade vid middagsbordet där prisutdelningen skulle ske i många timmar.
Runt 3 tiden på morgonen hade man äntligen bestämt sig att båt #51 som var mitt tillfälliga nummer var officiellt the Winner..
Då var man ordenligt trött och bara ville till hotellet och sova.
Att vakna på morgonen med seger pokalen och massa annat kändes riktigt härligt.
Finns massa detaljer om racet om man nu vill läsa Idrottsbladets race report nedan.
Hände en nu efteråt rolig sak efter tävlingen när jag kom in till bryggan med vinnarbåten.
Blir i nästa fortsättning.
Man kan se att det var ordenligt gropit på stora Genevesjön. Kolla båten i bakgrunden på första bilden med min båt #51. Tror det är en av Italienarna som försökte hänga på mig..!!
Sista bilden är på höger sida..bror Lennart, jag, Lillemor och Larsa som håller sig för pannan.. Långbänk var det i väntans tider.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
 
906876308_clerici19741.jpg.c08b8b14f13b84af7bc276f76f52a18f.jpg
1974-1.jpg.246b2533c2a32ccc0ef1f7a5c359c789.jpg
 
 
1974-2.jpg.bf65b2f222c95f6169179d2179aba280.jpg
Larsa.jpg.362650ae4dfcaa071f8fbc7b6915966a.jpg
  • Like 1
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

När jag kom in i depån efter ha vunnit racet i Evian, Frankrike kom bl.a Larsa Melin springande..
Han hade något i handen och gav mig..
Det var en likadan Evinrude dekal som man ser här på bilden nedan framför min ratt.
 
dekal.jpg.dcd904d4bef4dd97fb718ec495b8a3f8.jpg
 
Larsa hade låtit göra 50 fina dekaler med trycket att jag var Europamästare i SE klassen 1973, detta gjorde Larsa tidigt på våren 1974. Den dekalen är på min båt bilden ovan.
Tryckaren hade gjort fel och tryckt 1974 på dom första 50 dekalerna men det hade Larsa aldrig talat om för mig.
Han bara behöll dom i hemlighet.
Nu stog jag där i depån efter målgång och hade en förtryckt dekal där det stog att man var Europamästare 1974.
Kändes inte riktigt rätt så jag gömde den..Italienarna var ju redan så upprörda..
Hur som helst är det ju rätt roligt efteråt..:D
 
Nu vart det bråttom hem till Stockholm för Roslagsloppet skulle köras i helgen som kom.
Hann precis få Piraya båten iordning med motorn jag hade i Evian.
Fanns ju lite ogjort jobb i Rosis men denna gång gick allt vägen. E-99 Piraya 17 / Evinrude (bilden nedan) var klart första E båt i Öregrund.
Dessvärre är jag inte säker på om det var Hans Holmen eller Håkan Söderholm som navigerade till vår första Rosis seger.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
 
753047096_Sderholm.jpg.fbb2647d8183494364b9b4484e209a71.jpg
 
 
 
  • Like 1
  • Tumme upp 1
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Första helgen i October kördes alltid Paris 6 timmars tävlingen och nu försäkrade jag mig att vår anmälan till racet skickades in i tid av förbundet.
Detta race var ju så ballt och häftigt och ville inte missa det igen.
Dessvärre hade nu tävlingsledningen i Paris  inför 1974 års race tagit bort SE klassen och ersatt den med OE klassen som var en helt fri klass från begränsningar. Endast max 850 cc gällde.
Självklart kunde man köra i OE klassen med vår SE båt men en klar nackdel.
39 startande i OE klassen.
Denna gång funkade allt rolex och Lorentz och jag slutade på tredje plats i vår gula OE Clerici med #48.
Finns massa mer bilder och info om racet här.
Vi upptäckte också att nattlivet i Paris hade mycket intressanta saker att erbjuda.
Kändes klart bittert att lämna Paris för Sverige för nu klarade jag mig inte undan lumpen längre.
Hade ett datum i Ocktober jag måste checka in på KA 1 i Vaxholm..well Rindö närmare bestämt.
Gjorde jag inte det kom dom och hämtade mig.
Som alltid hände det märkliga saker under min tid på KA 1. Mer om det i nästa inlägg.
Några bilder från Paris och en poster Huzells gjorde om min racing 1974
 
1121808204_Paris1.jpg.73a7f6af9e0e2f599d18b304cd04c018.jpg
904499538_paris2.jpg.f70bc0a3da2d366e330b670c5f2b6283.jpg
100_0838.JPG.90fe5eb72d9a10186ab4b9e75a44a4e4.JPG
 
 
 
  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Det var med blandade känslor man anmälde sig för utbildning på KA 1 i Vaxholm hösten 1974. Well KA 1 låg ju på Rindö så man tog färjan från Stenslätten på  Värmdösidan över Oxdjupet  om man bodde som jag på Sjöängsvägen i Kungliga Björknäs.
Själv hade jag aldrig några planer på att som många försöka komma undan lumpen och hade sökt till KA 1 av flera anledningar.
Kustartilleriregementet kändes rätt för mig. Kommer inte riktigt ihåg men tror man först måste göra en tre månaders grundutbildning innan man kunde gå vidare inom KA 1. 
Grundutbilningen var för mig nyttig. Man fick lära sig hantera vapen, många skjutövningar samt vapenvård innan det blev fältövningar.  Vi tältade under övningarna på Värmdösidan och krigade mot varandra i olika grupper.
Dock tog jag oftast bilen hem på kvällarna. Min sängplats bland en hel del roliga lumparkompisar vart inte använd så många gånger.
Det tog mycket tid att åka hem från Rindö..man måste passa färjan och sen lång körning till Björknäs.
Hade bara en fix ide om att jag bara skulle därifrån på nätterna. Man fick ju inte gå ut genom vakten i civila kläder före en viss tid på sena eftermiddagen. Sen tillbaka tidigt på morgonen.
Gick ju åt en jäkla massa bensin till min Opel Caravan som jag självklart hade bytt fögasare och insug på för mer hästar.
Ibland så sa min far Du kan tanka på Texacomacken i Björknäs  med firmakortet han gav mig. Kändes bra och fick göra så några gånger.
Gick ju åt några tankar i veckan så när jag inte hade fars kort frågade killen som drev Texacomacken om det skulle gå på fars firma eller inte. Han hade kortnumret i systemet och frestelsen blev för stor så svaret blev ja. Det märks nog inte då det fanns flera firmabilar.
Sen blev det nog lite många tankningar på fars kort och när Roland någon månad senare ville prata med mig så kända jag mig jävligt rutten för det var ju inte så svårt att förstå vad det kunde vara om.
Hur som helst så ordnade det till sig för far hade ju också gjort lumpen. Dock sa han att.. gör Du om det är det kört för Dig..!! Såg på blicken att han menade allvar.
Massa andra saker pågick..delvis hade jag skickat brev till Evinrude Racing chefen i USA och väntade på svar.
Jag hade också haft möten med AB Pundet som förvaltade Tollare Pappersbruksfastigheten. Det fanns en utrymme i bottenplanet mot kajen som kanske kunde gå att göra om till en runt 125 kvadratmeter lokal.
Dock måste man riva massor av tjocka innerväggar i tegel..väggar putsas med bruk, golv måste gjutas. Stora portar i yttervägen sättas dit etc. Målning och el, samt vatten installeras.
Killen på AB Pundet var enormt hjälpsam då jag hyrt en annan liten fristående lokal av honom via far tidigare.
Jag fick ett kontrakt på att hyra lokalen med väldigt låg hyra och skulle inte börja betala hyran innan lokalen var användbar. Det var enormt mycket jobb men det var så jag ville starta min utombordarfirma. Ingen dyr lokal och massa lån samt vid vattnet i hemma området.
Detta vart tidigt i Januari 1975 och lumpen kändes mer och mer fel i min lilla värld och frågade på kansliet vilka möjligheter som fanns för mig.
Ville ju komma till 200 båtarna efter grundutbildningen men då måste jag stanna ett drygt år i lumpen..
Nää..så enda allternativet var att söka till brandstation på KA 1. Då kunde jag mucka runt Maj månad.
Så blev det och på brandstation hände det grejor..!!
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
KA 1
1216756143_KA12.jpg.9e1e4971be92e755dd5956ab731fd9d0.jpg
 
 
 
 
 
 
 
 

 

  • Tumme upp 1
  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Kapten, min boss på brandstation var mycket speciell. Inte säker på vad han hette kanske Hultman.
(Mycket ökänd herre)
Oavsett så var mitt uppdrag där att en gång i veckan koppla på den bensindrivna brandsprutan som var byggd på en trailer och köra till kajen med en Jeep. Det var en luftkyld VW motor som drev stora pumpen.
Starta upp, sputa vatten en stund och smörja.
M.a.o inte så mycket att göra men jag var ansvarig för att brandpumpen alltid skulle fungera.
Kapten hade privat en Fjordling 17 med en Mercury motor och nu fick jag även se till att den fungerade.
Kommer ihåg att jag fick på dagtid ta min egen bil och åka till NK Kristensson- Mercuryagenten i Sverige för att hämta reservdelar till kaptenens båt.
Tror jag även fixade en bättre propeller och hissade motorn. Kapten var mycket nöjd med Ström.
Well..sen upptäcke man ju att det var lättare att bara gå ut genom vakten i militärkläderna och ta bilen och åka hem.
I militärkläder kunde man alltid gå ut och in genom vakten, men inte i civila kläder.
Byta om i bilen så ingen såg en i "grönkläderna"..Nu behövde man ju knappt vara på brandstation och rulla tummarna.
Hade en date i Vaxholm med en tjej och gjorde på samma sätt. Ut genom vakten och tog röda Opeln i grönkläderna.
Tänkte byta om lite senare och körde på Rindöfärjan över till Vaxholm..När jag sitter där i bilen på färjan ställer sig en annan bil bredvid mig..
Det var min kapten på brandstation med någon annan höjdare i bilen.
Kapten kliver ur bilen..säger till mig att Vi har möte om Dig i morgonbitti..
För Er som inte gjort lumpen..Gå ut från militäranläggningen i grönkläder och åka hem var ett stort NEJ, NEJ.
Nu fick man såkallat permissionsförbud på någon vecka..men det gick ju att komma runt också.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack..
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Sov kvar någon natt på KA 1 nu när man inte fick lämna haket. Det var våningssängar och min nästan oanvända plats var högst upp.
Hörde några polare mumla om att det fanns ett gömt hål i staketet på baksidan av ena kasernbyggnaden. Där brukade dom ta in öl och andra alkoholvaror.
Så nu smet man ut där några gånger under min strafftid.
I början på Mars 1975 hände det grejor..Fick svar på mitt brev från OMC i Amerika.
Hade ju varit orolig att min Engelska inte skulle vara tillräkligt bra för Evinrude fabriken.
Well..uppenbarligen dög min Engelska och racing chefen Jack Leeks brev var ju just det jag alltid drömt om. Att bli fabriksförare för Evinrude i den populära OE klassen. Fanns bara två såna platser i världen..Roger Jenkins skulle köra för Johnson Racing och den "långhåriga svenskjäveln" (som vissa Norrmän kallade mig) skulle köra för Evinrude Racing.
Kopia av brevet nedan.
 
2000271653_OMCletterMarch1975.jpg.bd06325464c81a955705d044428a754f.jpg
 
 
 
Detta brev gjorde ju att ligga i lumpen bara var superfel och jobbigt. Jag måste hitta ett sätt att komma loss.
Inte nog med det..Nu hade Huzells fått ett Telex från Syd-Afrika i samma veva som brevet kom från OMC i USA.
Generalagenten för Evinrude i Syd-Afrika ville ha mig dit och köra BP 200 racet om några veckor.
Kopia av telex nedan.
 
Telex.jpg.67ee8c877afed21312f005612ecb9f7e.jpg
 
 
Pratade med min kapten på brandstation och han sa direkt..Glöm det..Du  kommer inte att få ledigt för att köra något båtrace i Syd-Afrika. Gå och prata med kanslit och se om det finns några andra möjligheter.
Sprang dit och fick tag på rätt person. Förklarade läget om brevet från OMC i USA, Telex från Syd-Afrika. Dessutom hade jag nu en lokal på Tollare som behövde massor av jobb.
Trot eller ej men efter någon dag fick jag beskedet att jag fick mucka omgånde.
Snart satt jag på KLM's 747 Jumbojet och kommer ihåg att flygvärdinnar ruskade i mig med en dekal som sa Du flög just över ekvaton med KLM.
275674F1-9E98-42DF-AF8E-90A69356DC15.jpeg.b0f55a7cf420adfb32ea07d1295081f3.jpeg
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.
  • Tumme upp 5
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

När KLM planet landade i Johannesburg och man stog där alldeles ensam och letade efter någon som skulle hämta mig kände man sig rätt liten..
Undrar hur detta äventyr kommer att sluta?? Syd-Afrika på den tiden var ju ett mycket hett ämne.
Hotell Carlton var nybyggt och hade en rätt speciell design och min absoluta racing hero Jimbo McConnell skulle också bo där. Jimbo var Evinrudes racing förare i USA och han hade mekanikern Mouse med sig.
Var ju ivrig att se Clericibåten jag skulle köra och få den riggad på det sätt jag ville.
Blev hämtad nästa dag och det var en lång bilresa varje dag till floden Vaal där racet skulle gå en tid senare.
Som alltid är det olika intressen och märkte rätt snabbt att det fanns andra  lokala krafter som också ville vinna OE klassen som var den jag skulle delta i. Som alltid gäller det att veta hur grejorna skall vara och efter lite strul fick Vi till #44 båten på mitt sätt. 
Själv litar jag sällan på andra utan vill göra själv. Blir ju lite knepigt då när man kör för andra ägare. Här var en annan nackdel med mig som var anledning till konfikt senare med OMC racing i Belgium.
River Vaal rinner genom lilla staden Vereeniging  och det var platsen för BP 200. Ligger rätt  högt över havsytan och då måste man justera om massor av saker för att inte tappa för mycket fart. (tunn luft) Testade några gånger och fick till allt rätt bra.
Tävingen hette ju BP 200 för BP var huvudsponsor och man skulle köra 200 miles på en rätt lång bana på smala floden.
Inte säker på om det var uppdelat på två race..100 miles per race eller 200 på en gång.
Oavsett sett var det en rätt stökig tävling. Kommer inte ihåg alla detaljer men vann racet utan större problem.
En enorm känsla och fick stor uppmärksamhet efter tävlingen.
Första bilden är hotellet.
Nästa två bilderna är där Vi testade #44 båten före tävlingen och smala räkan i blå-gula overallen i båten är lille Lars..!!
Nästa två bilder är från media i Syd-Afrika och sista är ett tackbrev från Evinrude agenten i Syd-Afrika.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.
 
147813864_SA19754.jpg.484274a13630fca3e4e8af1cb427ab15.jpg
1703799013_SA19751.jpg.a7726407e869526ab7e407c2fe18f95f.jpg1396757922_SA19752.jpg.5a1ba50eef3bc8654337b38577071d24.jpg518470068_SA19753.jpg.f931ee9d474059cb407a7567363e8746.jpg1234714322_sa1975.jpg.ec065dcad618e22a32070d8da4150a50.jpg
 
Se..hade tydligen kavaj och slips med mig i resväskan..
1183853182_SA19755.jpg.a5ab5a3d4c424b57e7d4d924ba9fed51.jpg
 
 
  • Like 1
  • Tumme upp 4
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Väl tillbaka hemma i Kungliga Björknäs från Syd-Afrika var det riktigt körigt..
Mitt första race som fabriksförare för Evinrude skulle bli Rouen 24 timmars i Frankrike.
"Cheif pilot" lät ju fint som det stog i brevet nedan från OMC och skulle flyga till Bryssel den 26:e April.
 
OMC-11.jpg.abcdb4b243a251575d50d7786bc7d680.jpg
 
 
 
Min nya SE klass Clerici låg klar hemma hos Franco i Formigara men jag ville komma igång med Tollare lokalen innan Rouen och båthämtningen i Italien.
Lokalen var under Bengt Blombergs fina kontor och han vart inte glad när Vi började slå ut väggar och annat under honom. Han ansåg sig själv som kung på Tollare och sprang med en sprayburk färg och skrev på asfalten vad som var hans mark enligt honom,
Kompisen Christer "Monstret" Eriksson hjälpte mig under lång tid att fixa lokalen till användbart skick.
Bengt Blomberg ringde Polisen och anmälde mig..sa att jag underminerar hela fastigheten genom att slå ner bärande väggar enligt Blomberg.
Han påstog också att hans dörr till kassavalvet inte gick att öppna längre på grund av mig.
Polisen kom och jag sa..Bengt Blomberg är pank och han blåste mig på pengar när jag jobbade där. Firman satt han i konkurs så han behöver inte in i kassavalvet längre för det är tomt.
Nu  skrattade Polisen och ville se kassavalvsdörren hos Blomberg...dörren gick visst att öppna så dom la ner anmälan.
Nedan är en gammal bild på Tollare fastigheten..det röda strecket är mina blåa gararedörrar och det blåa strecket är Bengt Blombergs kontorsfönster precis ovan.
 
603569035_Tollare1.png.23542f2820567033ff5539a85dc24b98.png
 
Så vi bullrade extra mycket mest hela tiden under lokal fixningen som tog något halvår.
Nu var det dags att kliva på flyget till OMC racing i Brygge, Belgium via Bryssel. Gillade inte resan riktigt då jag fick ta tåget från Bryssel till Brygge.
 
Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.
 
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Äntligen framme på OMC i Belgium och det såkallade båthuset. Det var där racing avdelningen låg. Perfekt med rullande lyftanordningar på balkar i taket. Båtarna kunde sjösättas enkelt och bryggor under tak. Stor fin verkstad med kontor där nya chefen Paul Kalb satt.

OMC racing bild från några år innan nedan.

 

551717144_OMCracing.jpg.87d8a28badc695596ea917d3f87dcc76.jpg

 

Som alltid med racing var det kort om tid och här är en länk till min långa berättelse om 24 timmars racet.

 

http://svera.se/blogg/racing-historier/our-se-class-victory-in-the-rouen-24-hours-1975/

 

Att Vi lyckades segra med båt #53 på bilden..

 

Rouen-75.jpg.3dad0afdb74a21d2a51c651869955283.jpg

 

(för Er som inte orkar klicka och läsa) i detta fantastiska racing äventyr är ett så kul minne. Ett 24 timmars båtrace där man på den tiden körde non stop i mörker och regn. Ihop med yrkestrafiken, pråmar och massa skräp på floden som var enormt gropig.

Detta ville i alla fall jag bara göra en gång i livet.:D

 

Tillbaka i Sverige och nu erbjöd sig Billy Huzell att jag kunde ta hans nya stora Peugeot Combi till Italien och hämta nya Clerici båten. Fullgas dit och tillbaka..Var ju superbråttom som alltid.

Hade ett möte med Tord Strand som ägde Nacka Asfalt och deras slogan var..Syns överallt-Nacka Asfalt.

Berättade om allt som hänt och min lokal på Tollare. Branta backen ner var i dåligt skick.  Tord ville ha ensamrätten på nya båten och jag fick till en kanondeal med honom. Först en hel del pengar, men ännu bättre var att Tord erbjöd sig att gratis lägga ny asfalt hela vägen ner i backen på Tollare och även ny asfalt framför min lokal.

Detta var enormt bra då jag inte på något sätt hade råd att göra det. Backen var lång. Nästan 500 meter asfalt.

Well..ny dragbil tyckte Tord också att Vi skulle ha. Vi stack till Arne Nordqvist på söder och han hade en helt ny Chevrolet Blazer K5 Cheyenne 4X4 med jättestora hjul.

Den köpte Tord delvis till honom själv men jag skulle ha den till alla båtävlingar. Den fick smeknamnet "Asfaltsvälten" när man kom på racen.

Nya vita Clericibåten kördes till Skyltar och Märken i Huddinge. Där skulla all text handmålas på båten. Den blev så fin.

Första bilden är en likadan Chevy Blazer som Tord köpte. Även färgen och liknande hjul.

Nästa två bilder är Clericibåten i Nacka Asfalt design.

Nu hade man tre stora viktiga supportrar av min racing..

Nacka Asfalt, Huzells och OMC.

 

1309552343_ChevyBlazer1975..jpg.fe222916974b44566c4e49439696a69a.jpg

448975713_nackaasfalt.jpg.a40c779a7de53ddb311dacd2b668fbd6.jpgpost-3188-0-03202300-1328538160.jpg.e909215457ae6472694f5f595f2aa2ce.jpg

 

 

Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.

 

  • Tumme upp 1
  • Tack! 4
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Om jag kommer ihåg rätt så ringde jag Paul Kalb på OMC racing och frågade om det var OK att ta bilen till Brygge istället för att flyga. Gick bra och kunde ta med mig en polare då.

Skulle ju vara där den 13:onde Maj för att göra oss klara för VM i OE klassen i Frankrike.

Var nu i båthuset på OMC och den alldeles nya ljusblåa Burgess OE båt var under riggning av mekanikerna. Såg direkt att båten var extremt låg i tunnelhöjden.

Detta gör att en lätt cat blir enormt svårkörd och fungerar endast i absolut plattvatten och ingen vind.

Kändes inte rätt men nu var man i händerna på Paul Kalb. Nya Evinrude rena racingmotorn var häftig med smalt växelhus med bara framväxel.

Bad Paul snällt att rigga båten som jag var van att köra..powertrimknappparna i ratten för utvinkling av motorn och en knapp på vänsterfoten för in.

Så hade jag alltid gjort och det blir som ett muskelminne..Väldigt svårt att lära om.

Paul vägrade att göra det denna gång. Han hade gjort så på båten vi vann med i Rouen.

Hur som helst slutade allt detta med att jag gjorde en enorm fullgasflipp i runt 100 MPH på kanalen bakom båthuset. Gjorde illa mig satan men överlevde.

Kom att tänka på racing kompisen som sa..Lasse tänk vad ont det måste göra och slå ihjäl sig..Nja.. har inget svar på det..:D

Bilden nedan visar kanalen och hela  OMC fabrken med båthuset.

Röda krysset är båthuset och blågula krysset var där jag crashade..

 

1551284347_OMCE2.jpg.effffd882443b3d770de41855a0f3f3e.jpg

 

Här är en länk med en lång berättelse om just detta.

"Lars OE mega crash at the OMC factory 1975"

http://svera.se/blogg/racing-historier/lars-mega-crash-at-the-omc-factory-1975/

Helt klart vart mitt första försök att vinna VM i OE-F3 klassen ett stort bakslag..vill nog tillägga, denna gång, när jag var i händerna på andra.

Tog Opel bilen hem till Sverige igen och mina racinggrejor man själv styrde över.

Första SE klass tävlingen var i Karlskoga tidigt i Juni och min nya vita Clerici med Evinrude motorn var så bra. Svenska Racerbåtsförbundet hade också beslutat att ge mig tävlingslicens nummer 1 istället för 99. Man skulle använda samma nummer på båten som sitt tävlingslicense nummer.. Så länge jag löste license kommer mitt racing nummer alltid att vara nummer 1 berättade förbundskansliet.

Kändes nästan för bra.

Tävlingen i Karskoga gick enligt planen. Som alltid fyra heat..Skrunkade ett växelhus i ett heat men dom tre bästa räknas bara och vann tävlingen.

En fartbild nedan på min #1 Clerici/Nacka Asfalt/Huzells med Evinrude på akterspegeln.

 

F338AFC3-C5B3-4556-8F33-6069058A0490.jpeg.776cd270dfd45db63670df2a768c0933.jpeg

 

 

 

Blir mer om en stund..!!..så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.

 

 

  • Tumme upp 3
  • Tack! 2
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Full racing rulle hela tiden..Piraya 17 båten stog på tur och riggades med en ny Evinrude 75 Hustler och Vi tog "Asfaltsvälten" till Gränna och Vättern runt.

Kompisen Kjelle Bjurman skulle navigera och Vättern var grym det året. Riktigt gropigt men Pirayan kunde man lita på och det blev seger i E klassen. Vet att det var något bråk om hur jag körde i målgången.

Kommendörkaptenen Sören Ringi  hade åsikter om min framfart men det löste sig.

Bild på Pirayan i Vättern racet 1975 nedan, man ser att Vättern var besvälig den dan.

 

239911247_piraya17vattern.jpg.b629c8d3e0a6b6a62b989cc4b1491ce9.jpg

 

Ofattbart att man hann med allt för det var racing varje helg någonstans. Nästa tävling var SE klass racet i Torsby Värmland och det var också EM för SD klassen samtidigt.

SD klassen dominerades av Penta motorerer men i Torsby vart dom upp-piskade ordentligt av Dansken Kristian Molgaard. Han körde en Evinrude 50 hästare på en catta han byggt själv. (Andra bilden nedan SD #5) efter urklippet med mig och Kristian.

För mig gick racet kanon och störta pokalen i SE klassen.

 

Jag-och-Christian.jpg.66dd02c09525735274854368b79034c5.jpg

Molgaard.jpg.880fdb723cb9e9ff13577ea86bc381eb.jpg

 

Dock hade jag fått något nytt fnatt och ville prova en Evinrude 50hk i SD klassen. Motor var inga problem bara att hämta på Huzells men båt var värre,

Fick låna tillbaka min 1974 års gula Clerici som kompisen Janne "Bajsen" Lindahl hade köpt. Lite för stor, men fick bra fart med Evinrude motorn.

Fanns ett SD race i Luleå midsommarhelgen och nu var man på väg dit med "Asfaltsvälten" och SD båten efter.

Notviken hette visst stället. Vi bodde i ett litet hyrt hus på en kampingplats. Kommer inte ihåg så mycket om racet mer än att båten räckte inte till för seger. Tror det blev en andra plats. Vad jag däremot kommer ihåg var att Vi vaknade mitt i natten i lilla huset på kampingplatsen.. En packad-drågad urknepig snubbe stog med en kniv i handen och tryckte upp den mot mig.  Han ville ha slantar och alkohol.

Riktigt otäckt men som tur var löste  sig  allt efter en stund. Vi lugnade ner honom och tog kniven. Tror jag gav honom en flaska rom Vi hade.

PS. Fasen vad långt det var till Luleå..:D

 

Tillbaka hem och nu var det dags att flyga till OMC Belgium igen för EM i OE klassen enligt min deal med Evinrude.

 

1298882986_omcdates.JPG.cb0f57890dbe576808d640d158acab7a.JPG

 

Den ljusblåa Burgess båten var nu reparerad ordentigt av David Burgess själv. På VM racet i Frankrike körde jag båten men en provisorisk reparation och ingen bakkåpa .

Gillade aldig denna båt och när Vi kom till Brodenbach i vackra moseldalen Tyskland var det kraftigt oväder. Hela helgen blåste och regnade bort.

Det blev någon kort körning där med racet i stort blev mer eller mindre inställt.

Tillbaka till OMC och flög hem till mina egna racinggrejor.

 

Nu var det dags att preppa min vita SE klass Clerici båt för Nordiska Mästerskapen i Finland var nästa stopp. Rykterna sa att Mercury racing skulle ha ett antal SE  klass ekipage där med nya Merc 650 XS motorn. Dom var också  ute efter min skalp, sas det..racet var i Forssa, Finland i början på July.

Det bler fortsättningen som kommer snart så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.

 

  • Like 1
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Arbetet med att göra lokalen användbar på Tollare gick på tomgång. Dock var kompisen Monstret som han även själv kallade sig där och rev väggar och annat  utan mig. Han var med ända tills lokalen var klar och utan honom hade det var mycket svårt att få till lokalen i rimlig tid.
Monstret flyttade många år senare till USA. En besvärlig herre men jag gillade honom mycket.
Kommer ihåg när han tagit beslutet att flytta till USA. Tror det var tidigt på 80 talet.
Han kom in på min firma som då låg på Tobaksspinnargatan på söder och skrek högt när jag stog och pratade med en kund..
STRÖM..(som han kallade mig)..Somliga är födda till knegare..men jag är född till President..!!:D
Kunden tittade på mig och undrade vad det var för pajsare..
Han gifte sig med en rätt förmögen Amerikanska och utbildade sig till helikopterförare.
Dessvärre omkom Erik som han kallade sig häröver i en helikoptercrash utanför Louisiana där han då jobbade som pilot ut till oljeplattformarna.
Vi var och hälsade  på honom i hans hus i Louisiana några gånger. Det är nog runt 15 år sedan han omkom.
RIP
En bild på Christer "Monstret" Eriksson när han var med på tävlingarna och hjälpte mig. Mycket lojal kompis.
Bilden är från Nora 1976 och den enda jag har på honom.
 
Monstret.jpg.5a972d40a2d917d306ac69cec4229136.jpg
 
 
Min vita Clerici SE båt var min totala fokus nu inför NM i Finland. Enda svagheten var att när man hissade motorn så högt som jag gjorde för att få högre fart vibrerade stora cleaver propellern mycket. Bara en liten del av ena bladet var ju i vattnet.
Lagerhållaren i växelhuset ville lossna och då pajade hela växelhuset. Ringde och frågade Paul Kalb på OMC vad man kunde göra..
Sänk motorn sa han..!! Vilken jäkla korkskalle tänkte jag..ville ju vara snabbast och vinna.
Hämtade ut några extra växelhus på Huzells som reserv.
Reservdelsväxelhus kom omålade från OMC med endast en grönaktig primerfärg. Sen skulle man lacka huset i Evinrude eller Johnson färg med en sprayburk.
Färgen satt aldrig kvar och man fick slipa på huset och skeddan enligt en mall. Gjorde så och struntade i att spraya på färg.
Självklart ingen fartökning med man slapp se färgen som flagnat efter körning.
Well..man kunde ju ta växelhuset till en billackarfirma och få riktig lack men bortkastat då husen bara höll en kortare tid.
Jag hade ett väldigt bra förhållande med Rune Månzon som skrev motorsport på DN.
Han ringde ofta och kom och tog bilder med dito reportage.
Några exempel nedan inför Forssa och racing 1975.
Nu tog vi "asfaltsvälten" till Finland och där hände det grejor..kommer snart så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.

 

 
991182126_Kung1.jpg.cff78d0de443b1b0f7bf571ad7e5d18c.jpg
ls1.jpg.f140bf3554ed1e71cd76021d7aec33c0.jpg
 
  • Tumme upp 3
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Den lilla sjön i Forsaa, Finland var perfekt för SE klass racing och jag visste ju att alla där var ute efter en sak..spöa Strömmingen i den vita Clerici/Nacka Asfalt/Evinrude båten med tävlingsnummer 1.

Lite roligt var att Bosse Nilsson från Vaxholm hade hört att jag inte sprutat färg på mitt växelhus så han hade gjort likadant på sin Johnson Stinger.

Jag var enormt förberedd och tog båten till en annan liten sjö och provkörde så allt funkade.

Tillbaka i depån frågade alla..skall Du inte testa båten innan tävlingen..??

Behövs inte.. svarade man lite  nonchalant..den är klar för vinst.

Hålla konkurrenterna i ovisshet är ett bra sätt att hjärntvätta hade jag lärt mig.

Finns en länk här till ett reportage om racet på Svera.se  men lägger in texten också.. http://svera.se/blogg/racing-historier/disqualified/

 

The Scandinavian SE Championship 1975 took place in Forsaa, Finland.

Around 25 boats were in place at this beautiful Lake, and Mercury had just released the new 650 XS UIM SE race engine and lots of people was hoping the new Merc could give the OMC drivers a run for the money.

Driver Bo Nilson (6) was backed up by AGB, the Swedish distributor for Johnson and I by Huzells, the Swedish distributor for Evinrude. (1)
The strongest Finn was Mercury’s Bimbo Aminoff and a few more drivers from Denmark
and Norway with the new Merc.
The rest was using OMC 3 Cyl. 75.   Four heat and three counts as normally and a clock start.
I did not know how strong the new Merc was, but I was very well prepared and after
the first heat the good news was that the new Merc was no match (sorry
Mercury) and the fight was as usually between Bo (6) and me (1) and some other OMC
drivers.
In the second heat Bimbo Aminoff took the lead but after a few laps I past him and so did Bo but I made a mistake in one turn and Bo past me
for the win.
Well, I do not remember exactly but it came down to the last
heat and the winner of that heat was the overall winner of the race and I was
the lucky one again with only two tens of a second over Bo Nilsson.   I was now the Scandinavian Champion for the third consecutive year.
Well not yet, because third was Mercury’s Bimbo Aminoff and he filed a protest.
Bo and I did not have any spray paint on our gear cases.
You where allowed to sharpen the skeg, and sand on the gear case if you still was within the template.

We pass that test easy, but the Chief technical inspector said that you must spray paint the gear case, and ours was just polished aluminum
so he disqualified Bo and me.
Bimbo Aminoff was now declared the winner and Bo Nilsson went nuts.
I know how angry he can get, and it turned ugly. After a major argument we left for Sweden and straight to Roland Rosenholtz, the Swedish Power Boat Federations chairman to tell him the story, but he was already informed.
Mr. Rosenholtz made a few phone calls to Finland and UIM.
“There was nothing in the UIM rule book saying the gearcase must be painted/or not painted”
After a few days I received the Trophy and the price money from Finland and I was officially the Scandinavian Champion 1975.
Thank you Roland Rosenholtz

 

The Swedish Daily News Paper-Dagens Nyheter July 7 1975 by Rune Månzon  nedan

 

1976383229_Strmming.jpg.774003fc86b22d5347b17723c7c6966f.jpg

 

 

Jag-och-Bosse-19751.jpg.15355702adc0e1e0d164caa2db9f971b.jpg

64.jpg.a692b89c4bc49bd8585501168a0fc02c.jpg

 

Ovan ser man Bosse i båt nummer 6 och jag fajtas om dom två tiondels sekunderna i Forsaa och nästa bild  är Bosses nummer 6 Clerici i färg.

 

Det bler fortsättningen som kommer snart så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.

  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tord Strand, Nacka Asfalt ringde och ville ha möte ombord sin Coronet Oceanfarer om lite grejor.
Han var en glad herre och ett gäng polare var ombord. Vi pratade racing och massa annat. Tord ville vara huvudsponsor inför Duvnäsvikens 2 timmars race som var på hemmaplan för oss båda.
Kan Du fixa det med arrangören??.Självklart..vilket jag gjorde dan efter med Per Benson.
Grogg gällde ombord och gänget drack bra..
Tord sa till mig att gå och hämta en fender!!..den var svintung och det visade sig att den var full av Vodka. Dom hade varit i Polen med båten och fyllt alla fendrar med alkohol..
Hade ju vunnit Duvnäsvikens 2 timmars tävling totalt året innan. En mycket bra tävling.
Start och mål i Duvnäsviken och banan var förbi Tollare och rundningsbojen tillbaka var precis före Fisksätra. Också en krok in mot Duvnäs udde på väg tillbaka.
Gula ringen på bilden nedan är gamlaTollare Pappersbruk.
duvnas1.jpg.fb5d8e88f9f413206489ea63761326d2.jpg
 
 
Preppade vita Clerici båten och monterade en stor tank för man måste ha bränsle för två timmars körning. Det blev väldigt skvalpigt i Skurusundet året innan så min höga hissning skulle nog inte funka. 
1171890123_Se1975.jpg.a70fcd9ef36f03246ec191225abf59dd.jpg
 
På kortare tävlingar använde jag tunn röd automatlådsolja i växelhuset och fyllde aldrig fullt. Man vann lite fart att göra så. Vågade inte göra så för ett 2 timmars race.
Nu vart det OMC's  tjocka Hi-vis oil i växelhuset och lägre hissning som Paul Kalb hade sagt till mig att göra.
Massor av åskådarbåtar och folk under tävlingen. Nacka Asfalt banderoller fanns upphängda på ett stort antal ställen.
Kändes härligt att leda hemma racet..men när det var runt 15 minuter kvar skrunkade växelhuset och fick bryta..
Kändes bittert men så är racing. Bara att bita ihop och ta fram Piraya 17 båten för nu var det dags för Roslagsloppet.
Kommer snart så snälla vänta med inlägg så allt hänger ihop..Tack.
 
 
 
  • Tumme upp 1
  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Gör ett kort break  i mina berättelser för eventuella frågor eller funderingar..men snälla citera inte. Har järnkoll på allt jag skrivit så jag fattar utan långa citeringar..:D

Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Tänkte bara gratulera på födelsedagen i efterhand. :) 

 

Tackar också för långa reportaget och ser fram emot fortsättningen. 

  • Tack! 1
Länk till kommentar
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...

Viktig information

Genom att fortsätta läsa på vår webbplats accepterar du vårt användande av cookies